Denna eviga väntan.......

Denna eviga väntan.....!!!
Ja så är de denna eviga väntan som håller en trippande på tå hela tiden......den gör att man grubblar å funderar mer än vad man ska egentligen men de är oron i att vänta på svar som gör att man grubblar.
Man vill bara att dom ska ringa å berätta hur de ligger till så man slipper gå å oroa sig hela tiden för de är så jobbigt å tröttsamt man blir helt slut i kroppen av de.
 
De har varit så mycke nu den här tiden att man vet snart inte vilken fot man ska stå på.
Först var min son å min bonusson å vaccierade sig mot influensan å min son vaccinerade sig även mot lunginflammation oxå för att vara på den säkra sidan.......två dagar efter dom vaccinerat sig blev min son väldigt dålig, han spydde, hade hög feber å ont i hela kroppen......så vi for på vc å då var febern 39,7 å snabbsänkan 65 så dom var inte så orolig men ville ha dit han dagen efter oxå.
 
Dagen efter åkte vi dit som bestämt å då var rodnaden på armen STOR å snabbsänkan 200 å febern fortfarande över 39 grader.......så han fick träffa en läkare som skrev ut penicillin å sa att om de blev värre skulle vi åka in akut för att kolla med medicinläkarna vad som behövde göras.
 
Lördagen kom å min son mådde ännu sämre snabbsänkan var nu 238 å febern fortfarande hög över 39 så efter många om å men så la dom in han på medicin, så dom kunde ge han vätskedropp å penicillin via kanylen för nu var dom oroliga eftersom de röda på armen bredde ut sig fort man kunde se förändringar för varje timme som gick.
 
Söndag mådde han fortfarande skit så då satte dom in ytterligare en penicillinsort å konstaterade att han fått ROSFEBER pga nålsticket i armen inte av vaccinet i sig utan av nålsticket, de var nåt som inte nästan nån av läkarna varit med om pga en vaccination.......MEN snabbsänkan var på väg neråt den var 230 på söndagen så dom sa att han fick stanna en dag till i alla fall, dom ville att snabbsänkan skulle vara under 150 innan han fick släppas hem för rodnaden fortsatte att sprida sig på armen.
 
På måndag när jag kom till sjukan så var han mycke piggare å gladare min son för dom hade gått ronden å så gott som lovat att han skulle få åka hem bara sänkan gått ner nog mycke......å medans vi satt å surrade så kom läkaren in å berättade att snabbsänkan hade gått ner till 147 så han skulle få åka hem MEN var tvungen komma in till mottagningen dagen efter å visa upp armen å på fredag ska han lämna en ny snabbsänka å kolla så den fortsätter att gå ner.....Men de röda utslagen på armen hade börjat avta å blekna på sina ställen så de verkar som om de trots allt går åt rätt håll nu....TACK OCH LOV för har nog att oroa mig för utanför att oroa mig för min son oxå, så nu känns de lugnt igen.
 
Nu hoppas jag bara att läkarna i Umeå oxå hör av sig under veckan så att jag kan få börja behandlingen nån gång å slipper denna eviga väntan som håller på att äta upp mig inifrån känns de som....de spelar inte nån roll om de är bra eller dåligt besked just nu bara de är ett besked så känns de bättre.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra!
 
KRAM PÅ ER!
 
 


I morgon bär de av igen...!!!

I morgon bär de av igen...!!!
Imorron bär de av mot Umeå igen......ska göra en ny isotopröntgen (petscan) å kolla om de har förändrats nåt på en å en halv månad sen jag gjorde förra röntgen.....så man håller tummarna att inget har ändrats för då blir de raketfart på alla som jag förstått de hela.....då måste allt gå fort för då är de snabba förändringar som inte får ske i den takten.
 
Jag är inte jätte orolig men erkänner att de känns inte skoj att de kanske har förändrats eller att de lyser på fler ställen än förra gången.....då finns de risk för att man bryter ihop ett tag för känns som att springa i uppförsbacke som bara blir brantare å brantare ju längre jag springer å de känns inte bra alls tyvärr hur illa de än låter att låta negativ så känner jag mig så idag.
 
Jag hoppas att allt är ett enda STORT misstag av läkarna men vet nog innerst inne att så inte är fallet hur gärna jag än vill de....men skam den som ger sig jag tänker inte ge mig förrän allt detta är över å jag kan börja andas ut igen å känna ett lugn inom mig......men förstår mer å mer att vägen dit kommer bli hård, tuff, lång å jobbig till max tyvärr.
 
Men har så många underbara vänner runt mig som jag kan prata med å luta mig mot så de ska nog gå bra......jag har två vänner speciellt som jag kallar mina ÄNGLAR (Carro & Bengt) som verkligen är vänner genom gott å ont å utan dom hade jag inte orkat så är de bara så de är mina änglar.
Sen har jag även min sambo å övrig familj å släkt som finns där för mig å de gör att allt känns lättare även om de är jobbigt mellan varven så behöver jag bara åka till mina änglar en stund å bara få vara så känns de genast mycke bättre.....dom är guld värda så är de bara.
 
Men visst de här är de värsta jag någonsin gått igenom å då är de bara början av allt ännu....men har en stark vilja som kommer hjälpa mig mycke genom allt detta.....för de är all denna väntan som tär på en tills man får alla svar man vill ha å dom är många kan jag lova er.
 
Men hoppas jag får lite mer svar under denna vecka i alla fall för de skulle jag behöva nu.....för hoppas att isotopröntgen imorron ger lite mer svar i alla fall å att dom får svar på lungbiopsin under veckans gång de skulle lätta på oron en hel del känner jag.
 
Nää nu ska jag göra lite nytta å sen blir de till att vila lite innan jag ska med sonen å bonussonen till VC å få influensavaccin så att dom runt mig är skyddade i alla fall å sambon ska få de till veckan när han ska till läkaren så då är vi lite extra garderade inför de som komma skall.
 
Ha de gott alla å GLÖM INTE ATT VARA RÄDDA OM VARANDERA
 
Kram på er!
 
 

Livet är inte rättvist....!!!

Livet är inte rättvist.....!!!
Ja så är man hemma igen å den eviga väntan startar om igen....känns bara jobbigt att måsta vänta så mycke när man egentligen bara vill få svar på alla frågor på en gång å sen lösa de hela i en handvändning, trots att jag vet att allt inte löser sig så fort utan de kommer bli en tuff å hård kamp men viljan att vinna finns där även om allt sviktar mellan varven.
 
Fick komma hem i fredags....fick åka sambulansen smidigt å bra å trevlig personal på den oxå så de gör alltid en resa mycke trevligare å framför allt mycke lugnare.....men känns som om frågetecknen är ännu fler nu än när jag åkte ner å inte frågetecken på ett bra vis men ska nog gå de oxå.
 
Överläkaren som var in å rondade på fredag morron berättade att proverna från lungan biopsierna tar i alla fall en vecka att få svar på så de enda man kan göra är att vänta MEN då berättade hon oxå att dom vill ta biopsier på körtlarna som man har under nyckelbenen för de är nån aktivitet där som dom inte tyckte om.......vet inte varför jag ens blir förvånad kan ju vara de att de hela tiden dyker upp nåt nytt känns de som....så ska ner till veckan onsdag 13/11 kl.10.30 ska jag vara å göra en ny isotopröntgen å se om nåt förändrats sen jag för en månad sen gjorde förra....å sen blir de biopsi på körtlarna under nyckelbenen.
 
Nu är de bara hålla tummarna att de inte hänt nå mer på en månad å framför allt att de INTE lyser på nåt annat ställe för då skulle jag nog börja oroa mig lite mer än jag redan gör å de känns inte som nå våldsamt bra odds att dom hittar de i körtlarna....MEN jag ska ändå VINNA över skiten som jag har så är de bara de finns inte nå annat alternativ....jag vägrar acceptera nå annat alternativ.
 
Men en sak vet jag med säkerhet å de är att livet är allt annat än rättvist å den som säger nå annat har inte en aning om hur omvälvande å chockande de kan vara att få såna här besked å sen leva i ovissheten......de jag kallar INGEMANSLAND just nu för de är som om nån vänder upp å ner på allt man redan har skapat å planerat.....lite som om nån rycker undan mattan under ens fötter å man inte är beredd på de.
 
Läkaren sa att jag var STARK när hon pratade med mig för att jag inte bröt ihop.....????.....gisses sa jag till henne STARK är de absolut sista jag är just nu de ordet existerar inte just nu men däremot har jag en otroligt STARK VILJA att jag ska kämpa å vinna men dom två är väldigt vitt skilda saker som absolut inte ska blandas ihop med varandra anser jag.
 
Jag har däremot underbar familj, släkt å vänner runt mig som ger mig styrkan att orka trots all skit som hela tiden dyker upp för utan de stödet skulle man lätt falla platt ner på backen å inte orka ta sig upp igen....så de stödet är nåt man behöver.
 
Så kan bara ge all detta rådet att om nån i eran närmaste krets blir sjuk i CANCER eller annan svår sjukdom så ställ upp på dom hur ont de än gör i er själva för tro mig de gör mer ont i dom om ni inte gör de för dom är beroende av er en sån gång......å erat stöd kan vara skillnaden mellan att orka å ge upp en sån gång....de har jag lärt mig av detta.
 
Man märker en sån här gång vilka som är ens riktiga vänner å vilka som inte är de de lovar jag å visst jag klandrar ingen som inte klarar av de hela att stå bredvid å känna sig maktlös för de är maktlöshet man lätt känner av att bara kunna titta på men inte kunna göra nåt......men tro mig att bara ha er vid sin sida en sån gång gör att den som är sjuk hämtar kraften å orken att kämpa vidare lite till hur ont eller dåligt dom än mår.
 
De handlar inte om vad ni säger eller gör en sån gång ord är överflödiga i en sån här situation utan att bara ha en axel att gråta mot eller att ni lyssnar en sån gång räcker lååååååååångt.
 
Var rädda om varandra å ta till vara på varje sekund ni har med varandra för nästa dag kan allt vändas upp å ner i en handvändning....de jag kallar "livsvurpa" å tiden man förlorat går inte att få tillbaka så TA HAND OM VARANDRA.
 
Kram på er alla!
 
 

Frågor utan svar...???

Frågor utan svar.....????
Ja så var man nere på cancercentrum i Umeå å fler frågor än svar har man fått än så länge.
Har fått inviga venporten å den fungerar utmärkt även om de är en aningen bisarr känsla att använda den för första gången men helt klart värt att få den insatt för de behövdes verkligen att få slippa alla stick i onödan....å den fungerar utmärkt så de känns bra.
 
Var på lungan idag å lämnade ett tack kort till en sköterska där när jag kom ner till sjukhuset som ett litet tack för att hon sparkade igång allt åt mig så jag slapp vänta nå längre, hon blev väldigt glad å rörd å de värmde att få ge henne de kortet.
 
Var sen ner på lungan för att träffa en lungläkare som förklarade att dom skulle göra en bronkoskopi imorron på morron kl.09.00 å känns si så där inför de men ett måste att göra för att dom ska kunna få ta ett prov på den stora fläcken i lungan som lyser.
 
Han berättade även att de lyste mycke om sköldkörteln å den ska inte lysa alls så de är nån typ av aktivitet i den som inte ska vara där.......de hoppas jag att jag får svar på imorron så man får veta vad som är fel på den.
 
Träffade även den sköterska som jag gav kortet åt å fick en jätte kram som tack.....hon sa att de var de finaste hon någonsin fått av en patient å att hon kommer leva flera år på de lilla kortet jag hade gjort åt henne....de värmde att höra för hon hade förtjänat de kortet flera gånger om kan jag lova för utan hennes hjälp hade jag inte varit här nere nu.....fick sen en liten nalle av henne som maskot under denna tid å den lär följa med mig lika mycke som ängeln jag har i min väska som jag fått av mina änglar (Carro & Bengt) där hemma så nu känns de som att detta är helgarderat med skyddsänglar å en liten nalle eller mjukishund är de nog mer men den får sitta på mitt sängbord å åka med under resans gång.
 
Nää nu blir de film en stund sen sova för imorron börjar allvaret minsann så då är de bara att vara på alerten å försöka komma på alla frågor man vill fråga läkare å sköterskor.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra för livet är skört.
 
Kramar från en sal på onkologen i Umeå
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen händer de nåt.....!!!

Äntligen händer de nåt...!!!
Så börjar de äntligen hända nåt....dom ringde från onkologavdelningen i morse å sa att jag skulle vara nere i Umeå på onsdag den 6/11 kl.10.00 å då ska jag skrivas in på avdelningen å gå igenom en 3D röntgen å på torsdag ska jag träffa en lungläkare för dom metastaser som sitter i lungan.
Men vad som ska hända mera vet jag inte nå mer av ännu utan de får man väl se när man väl kommer dit ner men hoppas att dom ska ge mig lite mer klarhet om de är godartad eller elakartad CANCER jag har å vad för typ av behandling jag ska gå igenom skulle vara skönt att få veta......MEN mest vill jag att dom hittar modertumören å kan ta bort den för den vill jag ha bort så fort som möjligt.
 
Men får åka hem på fredag över helgen i alla fall å sen vet jag inte om jag ska ner igen eller om de blir mer väntetid hemma innan de är dags för nästa svep men hoppas att dom ska ha ner mig igen veckan efter oxå så man slipper gå hemma å våndas i onödan för de är de mest jobbiga att gå hemma å inte veta vad som ska hända eller vad dom ska göra å när dom ska göra de så kommer kräva mycke svar på dom dagarna jag har där nere de kan jag lova.
 
Så nu blir de en lugn helg med min älskade sambo å hans son å hundarna å ladda å samla krafter inför Umeå turen till veckan å skulle de bli jobbigt så får min älskade sambo komma ner å hålla mig sällskap å vara stöd åt mig helt enkelt......men de får vi se när jag kommit ner vad som sägs å bestäms.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra för livet är skört å allt kan vändas upp å ner på ett ögonblick glöm aldrig de så var rädda om varandra.
 
Kramar till er alla 
 
 


RSS 2.0 bloglovin
Mitt Liv Med Värk -

Denna eviga väntan.......

Denna eviga väntan.....!!!
Ja så är de denna eviga väntan som håller en trippande på tå hela tiden......den gör att man grubblar å funderar mer än vad man ska egentligen men de är oron i att vänta på svar som gör att man grubblar.
Man vill bara att dom ska ringa å berätta hur de ligger till så man slipper gå å oroa sig hela tiden för de är så jobbigt å tröttsamt man blir helt slut i kroppen av de.
 
De har varit så mycke nu den här tiden att man vet snart inte vilken fot man ska stå på.
Först var min son å min bonusson å vaccierade sig mot influensan å min son vaccinerade sig även mot lunginflammation oxå för att vara på den säkra sidan.......två dagar efter dom vaccinerat sig blev min son väldigt dålig, han spydde, hade hög feber å ont i hela kroppen......så vi for på vc å då var febern 39,7 å snabbsänkan 65 så dom var inte så orolig men ville ha dit han dagen efter oxå.
 
Dagen efter åkte vi dit som bestämt å då var rodnaden på armen STOR å snabbsänkan 200 å febern fortfarande över 39 grader.......så han fick träffa en läkare som skrev ut penicillin å sa att om de blev värre skulle vi åka in akut för att kolla med medicinläkarna vad som behövde göras.
 
Lördagen kom å min son mådde ännu sämre snabbsänkan var nu 238 å febern fortfarande hög över 39 så efter många om å men så la dom in han på medicin, så dom kunde ge han vätskedropp å penicillin via kanylen för nu var dom oroliga eftersom de röda på armen bredde ut sig fort man kunde se förändringar för varje timme som gick.
 
Söndag mådde han fortfarande skit så då satte dom in ytterligare en penicillinsort å konstaterade att han fått ROSFEBER pga nålsticket i armen inte av vaccinet i sig utan av nålsticket, de var nåt som inte nästan nån av läkarna varit med om pga en vaccination.......MEN snabbsänkan var på väg neråt den var 230 på söndagen så dom sa att han fick stanna en dag till i alla fall, dom ville att snabbsänkan skulle vara under 150 innan han fick släppas hem för rodnaden fortsatte att sprida sig på armen.
 
På måndag när jag kom till sjukan så var han mycke piggare å gladare min son för dom hade gått ronden å så gott som lovat att han skulle få åka hem bara sänkan gått ner nog mycke......å medans vi satt å surrade så kom läkaren in å berättade att snabbsänkan hade gått ner till 147 så han skulle få åka hem MEN var tvungen komma in till mottagningen dagen efter å visa upp armen å på fredag ska han lämna en ny snabbsänka å kolla så den fortsätter att gå ner.....Men de röda utslagen på armen hade börjat avta å blekna på sina ställen så de verkar som om de trots allt går åt rätt håll nu....TACK OCH LOV för har nog att oroa mig för utanför att oroa mig för min son oxå, så nu känns de lugnt igen.
 
Nu hoppas jag bara att läkarna i Umeå oxå hör av sig under veckan så att jag kan få börja behandlingen nån gång å slipper denna eviga väntan som håller på att äta upp mig inifrån känns de som....de spelar inte nån roll om de är bra eller dåligt besked just nu bara de är ett besked så känns de bättre.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra!
 
KRAM PÅ ER!
 
 


I morgon bär de av igen...!!!

I morgon bär de av igen...!!!
Imorron bär de av mot Umeå igen......ska göra en ny isotopröntgen (petscan) å kolla om de har förändrats nåt på en å en halv månad sen jag gjorde förra röntgen.....så man håller tummarna att inget har ändrats för då blir de raketfart på alla som jag förstått de hela.....då måste allt gå fort för då är de snabba förändringar som inte får ske i den takten.
 
Jag är inte jätte orolig men erkänner att de känns inte skoj att de kanske har förändrats eller att de lyser på fler ställen än förra gången.....då finns de risk för att man bryter ihop ett tag för känns som att springa i uppförsbacke som bara blir brantare å brantare ju längre jag springer å de känns inte bra alls tyvärr hur illa de än låter att låta negativ så känner jag mig så idag.
 
Jag hoppas att allt är ett enda STORT misstag av läkarna men vet nog innerst inne att så inte är fallet hur gärna jag än vill de....men skam den som ger sig jag tänker inte ge mig förrän allt detta är över å jag kan börja andas ut igen å känna ett lugn inom mig......men förstår mer å mer att vägen dit kommer bli hård, tuff, lång å jobbig till max tyvärr.
 
Men har så många underbara vänner runt mig som jag kan prata med å luta mig mot så de ska nog gå bra......jag har två vänner speciellt som jag kallar mina ÄNGLAR (Carro & Bengt) som verkligen är vänner genom gott å ont å utan dom hade jag inte orkat så är de bara så de är mina änglar.
Sen har jag även min sambo å övrig familj å släkt som finns där för mig å de gör att allt känns lättare även om de är jobbigt mellan varven så behöver jag bara åka till mina änglar en stund å bara få vara så känns de genast mycke bättre.....dom är guld värda så är de bara.
 
Men visst de här är de värsta jag någonsin gått igenom å då är de bara början av allt ännu....men har en stark vilja som kommer hjälpa mig mycke genom allt detta.....för de är all denna väntan som tär på en tills man får alla svar man vill ha å dom är många kan jag lova er.
 
Men hoppas jag får lite mer svar under denna vecka i alla fall för de skulle jag behöva nu.....för hoppas att isotopröntgen imorron ger lite mer svar i alla fall å att dom får svar på lungbiopsin under veckans gång de skulle lätta på oron en hel del känner jag.
 
Nää nu ska jag göra lite nytta å sen blir de till att vila lite innan jag ska med sonen å bonussonen till VC å få influensavaccin så att dom runt mig är skyddade i alla fall å sambon ska få de till veckan när han ska till läkaren så då är vi lite extra garderade inför de som komma skall.
 
Ha de gott alla å GLÖM INTE ATT VARA RÄDDA OM VARANDERA
 
Kram på er!
 
 

Livet är inte rättvist....!!!

Livet är inte rättvist.....!!!
Ja så är man hemma igen å den eviga väntan startar om igen....känns bara jobbigt att måsta vänta så mycke när man egentligen bara vill få svar på alla frågor på en gång å sen lösa de hela i en handvändning, trots att jag vet att allt inte löser sig så fort utan de kommer bli en tuff å hård kamp men viljan att vinna finns där även om allt sviktar mellan varven.
 
Fick komma hem i fredags....fick åka sambulansen smidigt å bra å trevlig personal på den oxå så de gör alltid en resa mycke trevligare å framför allt mycke lugnare.....men känns som om frågetecknen är ännu fler nu än när jag åkte ner å inte frågetecken på ett bra vis men ska nog gå de oxå.
 
Överläkaren som var in å rondade på fredag morron berättade att proverna från lungan biopsierna tar i alla fall en vecka att få svar på så de enda man kan göra är att vänta MEN då berättade hon oxå att dom vill ta biopsier på körtlarna som man har under nyckelbenen för de är nån aktivitet där som dom inte tyckte om.......vet inte varför jag ens blir förvånad kan ju vara de att de hela tiden dyker upp nåt nytt känns de som....så ska ner till veckan onsdag 13/11 kl.10.30 ska jag vara å göra en ny isotopröntgen å se om nåt förändrats sen jag för en månad sen gjorde förra....å sen blir de biopsi på körtlarna under nyckelbenen.
 
Nu är de bara hålla tummarna att de inte hänt nå mer på en månad å framför allt att de INTE lyser på nåt annat ställe för då skulle jag nog börja oroa mig lite mer än jag redan gör å de känns inte som nå våldsamt bra odds att dom hittar de i körtlarna....MEN jag ska ändå VINNA över skiten som jag har så är de bara de finns inte nå annat alternativ....jag vägrar acceptera nå annat alternativ.
 
Men en sak vet jag med säkerhet å de är att livet är allt annat än rättvist å den som säger nå annat har inte en aning om hur omvälvande å chockande de kan vara att få såna här besked å sen leva i ovissheten......de jag kallar INGEMANSLAND just nu för de är som om nån vänder upp å ner på allt man redan har skapat å planerat.....lite som om nån rycker undan mattan under ens fötter å man inte är beredd på de.
 
Läkaren sa att jag var STARK när hon pratade med mig för att jag inte bröt ihop.....????.....gisses sa jag till henne STARK är de absolut sista jag är just nu de ordet existerar inte just nu men däremot har jag en otroligt STARK VILJA att jag ska kämpa å vinna men dom två är väldigt vitt skilda saker som absolut inte ska blandas ihop med varandra anser jag.
 
Jag har däremot underbar familj, släkt å vänner runt mig som ger mig styrkan att orka trots all skit som hela tiden dyker upp för utan de stödet skulle man lätt falla platt ner på backen å inte orka ta sig upp igen....så de stödet är nåt man behöver.
 
Så kan bara ge all detta rådet att om nån i eran närmaste krets blir sjuk i CANCER eller annan svår sjukdom så ställ upp på dom hur ont de än gör i er själva för tro mig de gör mer ont i dom om ni inte gör de för dom är beroende av er en sån gång......å erat stöd kan vara skillnaden mellan att orka å ge upp en sån gång....de har jag lärt mig av detta.
 
Man märker en sån här gång vilka som är ens riktiga vänner å vilka som inte är de de lovar jag å visst jag klandrar ingen som inte klarar av de hela att stå bredvid å känna sig maktlös för de är maktlöshet man lätt känner av att bara kunna titta på men inte kunna göra nåt......men tro mig att bara ha er vid sin sida en sån gång gör att den som är sjuk hämtar kraften å orken att kämpa vidare lite till hur ont eller dåligt dom än mår.
 
De handlar inte om vad ni säger eller gör en sån gång ord är överflödiga i en sån här situation utan att bara ha en axel att gråta mot eller att ni lyssnar en sån gång räcker lååååååååångt.
 
Var rädda om varandra å ta till vara på varje sekund ni har med varandra för nästa dag kan allt vändas upp å ner i en handvändning....de jag kallar "livsvurpa" å tiden man förlorat går inte att få tillbaka så TA HAND OM VARANDRA.
 
Kram på er alla!
 
 

Frågor utan svar...???

Frågor utan svar.....????
Ja så var man nere på cancercentrum i Umeå å fler frågor än svar har man fått än så länge.
Har fått inviga venporten å den fungerar utmärkt även om de är en aningen bisarr känsla att använda den för första gången men helt klart värt att få den insatt för de behövdes verkligen att få slippa alla stick i onödan....å den fungerar utmärkt så de känns bra.
 
Var på lungan idag å lämnade ett tack kort till en sköterska där när jag kom ner till sjukhuset som ett litet tack för att hon sparkade igång allt åt mig så jag slapp vänta nå längre, hon blev väldigt glad å rörd å de värmde att få ge henne de kortet.
 
Var sen ner på lungan för att träffa en lungläkare som förklarade att dom skulle göra en bronkoskopi imorron på morron kl.09.00 å känns si så där inför de men ett måste att göra för att dom ska kunna få ta ett prov på den stora fläcken i lungan som lyser.
 
Han berättade även att de lyste mycke om sköldkörteln å den ska inte lysa alls så de är nån typ av aktivitet i den som inte ska vara där.......de hoppas jag att jag får svar på imorron så man får veta vad som är fel på den.
 
Träffade även den sköterska som jag gav kortet åt å fick en jätte kram som tack.....hon sa att de var de finaste hon någonsin fått av en patient å att hon kommer leva flera år på de lilla kortet jag hade gjort åt henne....de värmde att höra för hon hade förtjänat de kortet flera gånger om kan jag lova för utan hennes hjälp hade jag inte varit här nere nu.....fick sen en liten nalle av henne som maskot under denna tid å den lär följa med mig lika mycke som ängeln jag har i min väska som jag fått av mina änglar (Carro & Bengt) där hemma så nu känns de som att detta är helgarderat med skyddsänglar å en liten nalle eller mjukishund är de nog mer men den får sitta på mitt sängbord å åka med under resans gång.
 
Nää nu blir de film en stund sen sova för imorron börjar allvaret minsann så då är de bara att vara på alerten å försöka komma på alla frågor man vill fråga läkare å sköterskor.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra för livet är skört.
 
Kramar från en sal på onkologen i Umeå
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen händer de nåt.....!!!

Äntligen händer de nåt...!!!
Så börjar de äntligen hända nåt....dom ringde från onkologavdelningen i morse å sa att jag skulle vara nere i Umeå på onsdag den 6/11 kl.10.00 å då ska jag skrivas in på avdelningen å gå igenom en 3D röntgen å på torsdag ska jag träffa en lungläkare för dom metastaser som sitter i lungan.
Men vad som ska hända mera vet jag inte nå mer av ännu utan de får man väl se när man väl kommer dit ner men hoppas att dom ska ge mig lite mer klarhet om de är godartad eller elakartad CANCER jag har å vad för typ av behandling jag ska gå igenom skulle vara skönt att få veta......MEN mest vill jag att dom hittar modertumören å kan ta bort den för den vill jag ha bort så fort som möjligt.
 
Men får åka hem på fredag över helgen i alla fall å sen vet jag inte om jag ska ner igen eller om de blir mer väntetid hemma innan de är dags för nästa svep men hoppas att dom ska ha ner mig igen veckan efter oxå så man slipper gå hemma å våndas i onödan för de är de mest jobbiga att gå hemma å inte veta vad som ska hända eller vad dom ska göra å när dom ska göra de så kommer kräva mycke svar på dom dagarna jag har där nere de kan jag lova.
 
Så nu blir de en lugn helg med min älskade sambo å hans son å hundarna å ladda å samla krafter inför Umeå turen till veckan å skulle de bli jobbigt så får min älskade sambo komma ner å hålla mig sällskap å vara stöd åt mig helt enkelt......men de får vi se när jag kommit ner vad som sägs å bestäms.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra för livet är skört å allt kan vändas upp å ner på ett ögonblick glöm aldrig de så var rädda om varandra.
 
Kramar till er alla 
 
 


RSS 2.0
Mitt Liv Med Värk -

Denna eviga väntan.......

2013-11-20 / 13:40:15
Denna eviga väntan.....!!!
Ja så är de denna eviga väntan som håller en trippande på tå hela tiden......den gör att man grubblar å funderar mer än vad man ska egentligen men de är oron i att vänta på svar som gör att man grubblar.
Man vill bara att dom ska ringa å berätta hur de ligger till så man slipper gå å oroa sig hela tiden för de är så jobbigt å tröttsamt man blir helt slut i kroppen av de.
 
De har varit så mycke nu den här tiden att man vet snart inte vilken fot man ska stå på.
Först var min son å min bonusson å vaccierade sig mot influensan å min son vaccinerade sig även mot lunginflammation oxå för att vara på den säkra sidan.......två dagar efter dom vaccinerat sig blev min son väldigt dålig, han spydde, hade hög feber å ont i hela kroppen......så vi for på vc å då var febern 39,7 å snabbsänkan 65 så dom var inte så orolig men ville ha dit han dagen efter oxå.
 
Dagen efter åkte vi dit som bestämt å då var rodnaden på armen STOR å snabbsänkan 200 å febern fortfarande över 39 grader.......så han fick träffa en läkare som skrev ut penicillin å sa att om de blev värre skulle vi åka in akut för att kolla med medicinläkarna vad som behövde göras.
 
Lördagen kom å min son mådde ännu sämre snabbsänkan var nu 238 å febern fortfarande hög över 39 så efter många om å men så la dom in han på medicin, så dom kunde ge han vätskedropp å penicillin via kanylen för nu var dom oroliga eftersom de röda på armen bredde ut sig fort man kunde se förändringar för varje timme som gick.
 
Söndag mådde han fortfarande skit så då satte dom in ytterligare en penicillinsort å konstaterade att han fått ROSFEBER pga nålsticket i armen inte av vaccinet i sig utan av nålsticket, de var nåt som inte nästan nån av läkarna varit med om pga en vaccination.......MEN snabbsänkan var på väg neråt den var 230 på söndagen så dom sa att han fick stanna en dag till i alla fall, dom ville att snabbsänkan skulle vara under 150 innan han fick släppas hem för rodnaden fortsatte att sprida sig på armen.
 
På måndag när jag kom till sjukan så var han mycke piggare å gladare min son för dom hade gått ronden å så gott som lovat att han skulle få åka hem bara sänkan gått ner nog mycke......å medans vi satt å surrade så kom läkaren in å berättade att snabbsänkan hade gått ner till 147 så han skulle få åka hem MEN var tvungen komma in till mottagningen dagen efter å visa upp armen å på fredag ska han lämna en ny snabbsänka å kolla så den fortsätter att gå ner.....Men de röda utslagen på armen hade börjat avta å blekna på sina ställen så de verkar som om de trots allt går åt rätt håll nu....TACK OCH LOV för har nog att oroa mig för utanför att oroa mig för min son oxå, så nu känns de lugnt igen.
 
Nu hoppas jag bara att läkarna i Umeå oxå hör av sig under veckan så att jag kan få börja behandlingen nån gång å slipper denna eviga väntan som håller på att äta upp mig inifrån känns de som....de spelar inte nån roll om de är bra eller dåligt besked just nu bara de är ett besked så känns de bättre.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra!
 
KRAM PÅ ER!
 
 

I morgon bär de av igen...!!!

2013-11-12 / 14:32:25
I morgon bär de av igen...!!!
Imorron bär de av mot Umeå igen......ska göra en ny isotopröntgen (petscan) å kolla om de har förändrats nåt på en å en halv månad sen jag gjorde förra röntgen.....så man håller tummarna att inget har ändrats för då blir de raketfart på alla som jag förstått de hela.....då måste allt gå fort för då är de snabba förändringar som inte får ske i den takten.
 
Jag är inte jätte orolig men erkänner att de känns inte skoj att de kanske har förändrats eller att de lyser på fler ställen än förra gången.....då finns de risk för att man bryter ihop ett tag för känns som att springa i uppförsbacke som bara blir brantare å brantare ju längre jag springer å de känns inte bra alls tyvärr hur illa de än låter att låta negativ så känner jag mig så idag.
 
Jag hoppas att allt är ett enda STORT misstag av läkarna men vet nog innerst inne att så inte är fallet hur gärna jag än vill de....men skam den som ger sig jag tänker inte ge mig förrän allt detta är över å jag kan börja andas ut igen å känna ett lugn inom mig......men förstår mer å mer att vägen dit kommer bli hård, tuff, lång å jobbig till max tyvärr.
 
Men har så många underbara vänner runt mig som jag kan prata med å luta mig mot så de ska nog gå bra......jag har två vänner speciellt som jag kallar mina ÄNGLAR (Carro & Bengt) som verkligen är vänner genom gott å ont å utan dom hade jag inte orkat så är de bara så de är mina änglar.
Sen har jag även min sambo å övrig familj å släkt som finns där för mig å de gör att allt känns lättare även om de är jobbigt mellan varven så behöver jag bara åka till mina änglar en stund å bara få vara så känns de genast mycke bättre.....dom är guld värda så är de bara.
 
Men visst de här är de värsta jag någonsin gått igenom å då är de bara början av allt ännu....men har en stark vilja som kommer hjälpa mig mycke genom allt detta.....för de är all denna väntan som tär på en tills man får alla svar man vill ha å dom är många kan jag lova er.
 
Men hoppas jag får lite mer svar under denna vecka i alla fall för de skulle jag behöva nu.....för hoppas att isotopröntgen imorron ger lite mer svar i alla fall å att dom får svar på lungbiopsin under veckans gång de skulle lätta på oron en hel del känner jag.
 
Nää nu ska jag göra lite nytta å sen blir de till att vila lite innan jag ska med sonen å bonussonen till VC å få influensavaccin så att dom runt mig är skyddade i alla fall å sambon ska få de till veckan när han ska till läkaren så då är vi lite extra garderade inför de som komma skall.
 
Ha de gott alla å GLÖM INTE ATT VARA RÄDDA OM VARANDERA
 
Kram på er!
 
 

Livet är inte rättvist....!!!

2013-11-10 / 10:57:54
Livet är inte rättvist.....!!!
Ja så är man hemma igen å den eviga väntan startar om igen....känns bara jobbigt att måsta vänta så mycke när man egentligen bara vill få svar på alla frågor på en gång å sen lösa de hela i en handvändning, trots att jag vet att allt inte löser sig så fort utan de kommer bli en tuff å hård kamp men viljan att vinna finns där även om allt sviktar mellan varven.
 
Fick komma hem i fredags....fick åka sambulansen smidigt å bra å trevlig personal på den oxå så de gör alltid en resa mycke trevligare å framför allt mycke lugnare.....men känns som om frågetecknen är ännu fler nu än när jag åkte ner å inte frågetecken på ett bra vis men ska nog gå de oxå.
 
Överläkaren som var in å rondade på fredag morron berättade att proverna från lungan biopsierna tar i alla fall en vecka att få svar på så de enda man kan göra är att vänta MEN då berättade hon oxå att dom vill ta biopsier på körtlarna som man har under nyckelbenen för de är nån aktivitet där som dom inte tyckte om.......vet inte varför jag ens blir förvånad kan ju vara de att de hela tiden dyker upp nåt nytt känns de som....så ska ner till veckan onsdag 13/11 kl.10.30 ska jag vara å göra en ny isotopröntgen å se om nåt förändrats sen jag för en månad sen gjorde förra....å sen blir de biopsi på körtlarna under nyckelbenen.
 
Nu är de bara hålla tummarna att de inte hänt nå mer på en månad å framför allt att de INTE lyser på nåt annat ställe för då skulle jag nog börja oroa mig lite mer än jag redan gör å de känns inte som nå våldsamt bra odds att dom hittar de i körtlarna....MEN jag ska ändå VINNA över skiten som jag har så är de bara de finns inte nå annat alternativ....jag vägrar acceptera nå annat alternativ.
 
Men en sak vet jag med säkerhet å de är att livet är allt annat än rättvist å den som säger nå annat har inte en aning om hur omvälvande å chockande de kan vara att få såna här besked å sen leva i ovissheten......de jag kallar INGEMANSLAND just nu för de är som om nån vänder upp å ner på allt man redan har skapat å planerat.....lite som om nån rycker undan mattan under ens fötter å man inte är beredd på de.
 
Läkaren sa att jag var STARK när hon pratade med mig för att jag inte bröt ihop.....????.....gisses sa jag till henne STARK är de absolut sista jag är just nu de ordet existerar inte just nu men däremot har jag en otroligt STARK VILJA att jag ska kämpa å vinna men dom två är väldigt vitt skilda saker som absolut inte ska blandas ihop med varandra anser jag.
 
Jag har däremot underbar familj, släkt å vänner runt mig som ger mig styrkan att orka trots all skit som hela tiden dyker upp för utan de stödet skulle man lätt falla platt ner på backen å inte orka ta sig upp igen....så de stödet är nåt man behöver.
 
Så kan bara ge all detta rådet att om nån i eran närmaste krets blir sjuk i CANCER eller annan svår sjukdom så ställ upp på dom hur ont de än gör i er själva för tro mig de gör mer ont i dom om ni inte gör de för dom är beroende av er en sån gång......å erat stöd kan vara skillnaden mellan att orka å ge upp en sån gång....de har jag lärt mig av detta.
 
Man märker en sån här gång vilka som är ens riktiga vänner å vilka som inte är de de lovar jag å visst jag klandrar ingen som inte klarar av de hela att stå bredvid å känna sig maktlös för de är maktlöshet man lätt känner av att bara kunna titta på men inte kunna göra nåt......men tro mig att bara ha er vid sin sida en sån gång gör att den som är sjuk hämtar kraften å orken att kämpa vidare lite till hur ont eller dåligt dom än mår.
 
De handlar inte om vad ni säger eller gör en sån gång ord är överflödiga i en sån här situation utan att bara ha en axel att gråta mot eller att ni lyssnar en sån gång räcker lååååååååångt.
 
Var rädda om varandra å ta till vara på varje sekund ni har med varandra för nästa dag kan allt vändas upp å ner i en handvändning....de jag kallar "livsvurpa" å tiden man förlorat går inte att få tillbaka så TA HAND OM VARANDRA.
 
Kram på er alla!
 
 

Frågor utan svar...???

2013-11-06 / 18:02:07
Frågor utan svar.....????
Ja så var man nere på cancercentrum i Umeå å fler frågor än svar har man fått än så länge.
Har fått inviga venporten å den fungerar utmärkt även om de är en aningen bisarr känsla att använda den för första gången men helt klart värt att få den insatt för de behövdes verkligen att få slippa alla stick i onödan....å den fungerar utmärkt så de känns bra.
 
Var på lungan idag å lämnade ett tack kort till en sköterska där när jag kom ner till sjukhuset som ett litet tack för att hon sparkade igång allt åt mig så jag slapp vänta nå längre, hon blev väldigt glad å rörd å de värmde att få ge henne de kortet.
 
Var sen ner på lungan för att träffa en lungläkare som förklarade att dom skulle göra en bronkoskopi imorron på morron kl.09.00 å känns si så där inför de men ett måste att göra för att dom ska kunna få ta ett prov på den stora fläcken i lungan som lyser.
 
Han berättade även att de lyste mycke om sköldkörteln å den ska inte lysa alls så de är nån typ av aktivitet i den som inte ska vara där.......de hoppas jag att jag får svar på imorron så man får veta vad som är fel på den.
 
Träffade även den sköterska som jag gav kortet åt å fick en jätte kram som tack.....hon sa att de var de finaste hon någonsin fått av en patient å att hon kommer leva flera år på de lilla kortet jag hade gjort åt henne....de värmde att höra för hon hade förtjänat de kortet flera gånger om kan jag lova för utan hennes hjälp hade jag inte varit här nere nu.....fick sen en liten nalle av henne som maskot under denna tid å den lär följa med mig lika mycke som ängeln jag har i min väska som jag fått av mina änglar (Carro & Bengt) där hemma så nu känns de som att detta är helgarderat med skyddsänglar å en liten nalle eller mjukishund är de nog mer men den får sitta på mitt sängbord å åka med under resans gång.
 
Nää nu blir de film en stund sen sova för imorron börjar allvaret minsann så då är de bara att vara på alerten å försöka komma på alla frågor man vill fråga läkare å sköterskor.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra för livet är skört.
 
Kramar från en sal på onkologen i Umeå
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen händer de nåt.....!!!

2013-11-01 / 20:40:32
Äntligen händer de nåt...!!!
Så börjar de äntligen hända nåt....dom ringde från onkologavdelningen i morse å sa att jag skulle vara nere i Umeå på onsdag den 6/11 kl.10.00 å då ska jag skrivas in på avdelningen å gå igenom en 3D röntgen å på torsdag ska jag träffa en lungläkare för dom metastaser som sitter i lungan.
Men vad som ska hända mera vet jag inte nå mer av ännu utan de får man väl se när man väl kommer dit ner men hoppas att dom ska ge mig lite mer klarhet om de är godartad eller elakartad CANCER jag har å vad för typ av behandling jag ska gå igenom skulle vara skönt att få veta......MEN mest vill jag att dom hittar modertumören å kan ta bort den för den vill jag ha bort så fort som möjligt.
 
Men får åka hem på fredag över helgen i alla fall å sen vet jag inte om jag ska ner igen eller om de blir mer väntetid hemma innan de är dags för nästa svep men hoppas att dom ska ha ner mig igen veckan efter oxå så man slipper gå hemma å våndas i onödan för de är de mest jobbiga att gå hemma å inte veta vad som ska hända eller vad dom ska göra å när dom ska göra de så kommer kräva mycke svar på dom dagarna jag har där nere de kan jag lova.
 
Så nu blir de en lugn helg med min älskade sambo å hans son å hundarna å ladda å samla krafter inför Umeå turen till veckan å skulle de bli jobbigt så får min älskade sambo komma ner å hålla mig sällskap å vara stöd åt mig helt enkelt......men de får vi se när jag kommit ner vad som sägs å bestäms.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra för livet är skört å allt kan vändas upp å ner på ett ögonblick glöm aldrig de så var rädda om varandra.
 
Kramar till er alla 
 
 

Mitt Liv Med Värk -

Denna eviga väntan.......

Denna eviga väntan.....!!!
Ja så är de denna eviga väntan som håller en trippande på tå hela tiden......den gör att man grubblar å funderar mer än vad man ska egentligen men de är oron i att vänta på svar som gör att man grubblar.
Man vill bara att dom ska ringa å berätta hur de ligger till så man slipper gå å oroa sig hela tiden för de är så jobbigt å tröttsamt man blir helt slut i kroppen av de.
 
De har varit så mycke nu den här tiden att man vet snart inte vilken fot man ska stå på.
Först var min son å min bonusson å vaccierade sig mot influensan å min son vaccinerade sig även mot lunginflammation oxå för att vara på den säkra sidan.......två dagar efter dom vaccinerat sig blev min son väldigt dålig, han spydde, hade hög feber å ont i hela kroppen......så vi for på vc å då var febern 39,7 å snabbsänkan 65 så dom var inte så orolig men ville ha dit han dagen efter oxå.
 
Dagen efter åkte vi dit som bestämt å då var rodnaden på armen STOR å snabbsänkan 200 å febern fortfarande över 39 grader.......så han fick träffa en läkare som skrev ut penicillin å sa att om de blev värre skulle vi åka in akut för att kolla med medicinläkarna vad som behövde göras.
 
Lördagen kom å min son mådde ännu sämre snabbsänkan var nu 238 å febern fortfarande hög över 39 så efter många om å men så la dom in han på medicin, så dom kunde ge han vätskedropp å penicillin via kanylen för nu var dom oroliga eftersom de röda på armen bredde ut sig fort man kunde se förändringar för varje timme som gick.
 
Söndag mådde han fortfarande skit så då satte dom in ytterligare en penicillinsort å konstaterade att han fått ROSFEBER pga nålsticket i armen inte av vaccinet i sig utan av nålsticket, de var nåt som inte nästan nån av läkarna varit med om pga en vaccination.......MEN snabbsänkan var på väg neråt den var 230 på söndagen så dom sa att han fick stanna en dag till i alla fall, dom ville att snabbsänkan skulle vara under 150 innan han fick släppas hem för rodnaden fortsatte att sprida sig på armen.
 
På måndag när jag kom till sjukan så var han mycke piggare å gladare min son för dom hade gått ronden å så gott som lovat att han skulle få åka hem bara sänkan gått ner nog mycke......å medans vi satt å surrade så kom läkaren in å berättade att snabbsänkan hade gått ner till 147 så han skulle få åka hem MEN var tvungen komma in till mottagningen dagen efter å visa upp armen å på fredag ska han lämna en ny snabbsänka å kolla så den fortsätter att gå ner.....Men de röda utslagen på armen hade börjat avta å blekna på sina ställen så de verkar som om de trots allt går åt rätt håll nu....TACK OCH LOV för har nog att oroa mig för utanför att oroa mig för min son oxå, så nu känns de lugnt igen.
 
Nu hoppas jag bara att läkarna i Umeå oxå hör av sig under veckan så att jag kan få börja behandlingen nån gång å slipper denna eviga väntan som håller på att äta upp mig inifrån känns de som....de spelar inte nån roll om de är bra eller dåligt besked just nu bara de är ett besked så känns de bättre.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra!
 
KRAM PÅ ER!
 
 


I morgon bär de av igen...!!!

I morgon bär de av igen...!!!
Imorron bär de av mot Umeå igen......ska göra en ny isotopröntgen (petscan) å kolla om de har förändrats nåt på en å en halv månad sen jag gjorde förra röntgen.....så man håller tummarna att inget har ändrats för då blir de raketfart på alla som jag förstått de hela.....då måste allt gå fort för då är de snabba förändringar som inte får ske i den takten.
 
Jag är inte jätte orolig men erkänner att de känns inte skoj att de kanske har förändrats eller att de lyser på fler ställen än förra gången.....då finns de risk för att man bryter ihop ett tag för känns som att springa i uppförsbacke som bara blir brantare å brantare ju längre jag springer å de känns inte bra alls tyvärr hur illa de än låter att låta negativ så känner jag mig så idag.
 
Jag hoppas att allt är ett enda STORT misstag av läkarna men vet nog innerst inne att så inte är fallet hur gärna jag än vill de....men skam den som ger sig jag tänker inte ge mig förrän allt detta är över å jag kan börja andas ut igen å känna ett lugn inom mig......men förstår mer å mer att vägen dit kommer bli hård, tuff, lång å jobbig till max tyvärr.
 
Men har så många underbara vänner runt mig som jag kan prata med å luta mig mot så de ska nog gå bra......jag har två vänner speciellt som jag kallar mina ÄNGLAR (Carro & Bengt) som verkligen är vänner genom gott å ont å utan dom hade jag inte orkat så är de bara så de är mina änglar.
Sen har jag även min sambo å övrig familj å släkt som finns där för mig å de gör att allt känns lättare även om de är jobbigt mellan varven så behöver jag bara åka till mina änglar en stund å bara få vara så känns de genast mycke bättre.....dom är guld värda så är de bara.
 
Men visst de här är de värsta jag någonsin gått igenom å då är de bara början av allt ännu....men har en stark vilja som kommer hjälpa mig mycke genom allt detta.....för de är all denna väntan som tär på en tills man får alla svar man vill ha å dom är många kan jag lova er.
 
Men hoppas jag får lite mer svar under denna vecka i alla fall för de skulle jag behöva nu.....för hoppas att isotopröntgen imorron ger lite mer svar i alla fall å att dom får svar på lungbiopsin under veckans gång de skulle lätta på oron en hel del känner jag.
 
Nää nu ska jag göra lite nytta å sen blir de till att vila lite innan jag ska med sonen å bonussonen till VC å få influensavaccin så att dom runt mig är skyddade i alla fall å sambon ska få de till veckan när han ska till läkaren så då är vi lite extra garderade inför de som komma skall.
 
Ha de gott alla å GLÖM INTE ATT VARA RÄDDA OM VARANDERA
 
Kram på er!
 
 

Livet är inte rättvist....!!!

Livet är inte rättvist.....!!!
Ja så är man hemma igen å den eviga väntan startar om igen....känns bara jobbigt att måsta vänta så mycke när man egentligen bara vill få svar på alla frågor på en gång å sen lösa de hela i en handvändning, trots att jag vet att allt inte löser sig så fort utan de kommer bli en tuff å hård kamp men viljan att vinna finns där även om allt sviktar mellan varven.
 
Fick komma hem i fredags....fick åka sambulansen smidigt å bra å trevlig personal på den oxå så de gör alltid en resa mycke trevligare å framför allt mycke lugnare.....men känns som om frågetecknen är ännu fler nu än när jag åkte ner å inte frågetecken på ett bra vis men ska nog gå de oxå.
 
Överläkaren som var in å rondade på fredag morron berättade att proverna från lungan biopsierna tar i alla fall en vecka att få svar på så de enda man kan göra är att vänta MEN då berättade hon oxå att dom vill ta biopsier på körtlarna som man har under nyckelbenen för de är nån aktivitet där som dom inte tyckte om.......vet inte varför jag ens blir förvånad kan ju vara de att de hela tiden dyker upp nåt nytt känns de som....så ska ner till veckan onsdag 13/11 kl.10.30 ska jag vara å göra en ny isotopröntgen å se om nåt förändrats sen jag för en månad sen gjorde förra....å sen blir de biopsi på körtlarna under nyckelbenen.
 
Nu är de bara hålla tummarna att de inte hänt nå mer på en månad å framför allt att de INTE lyser på nåt annat ställe för då skulle jag nog börja oroa mig lite mer än jag redan gör å de känns inte som nå våldsamt bra odds att dom hittar de i körtlarna....MEN jag ska ändå VINNA över skiten som jag har så är de bara de finns inte nå annat alternativ....jag vägrar acceptera nå annat alternativ.
 
Men en sak vet jag med säkerhet å de är att livet är allt annat än rättvist å den som säger nå annat har inte en aning om hur omvälvande å chockande de kan vara att få såna här besked å sen leva i ovissheten......de jag kallar INGEMANSLAND just nu för de är som om nån vänder upp å ner på allt man redan har skapat å planerat.....lite som om nån rycker undan mattan under ens fötter å man inte är beredd på de.
 
Läkaren sa att jag var STARK när hon pratade med mig för att jag inte bröt ihop.....????.....gisses sa jag till henne STARK är de absolut sista jag är just nu de ordet existerar inte just nu men däremot har jag en otroligt STARK VILJA att jag ska kämpa å vinna men dom två är väldigt vitt skilda saker som absolut inte ska blandas ihop med varandra anser jag.
 
Jag har däremot underbar familj, släkt å vänner runt mig som ger mig styrkan att orka trots all skit som hela tiden dyker upp för utan de stödet skulle man lätt falla platt ner på backen å inte orka ta sig upp igen....så de stödet är nåt man behöver.
 
Så kan bara ge all detta rådet att om nån i eran närmaste krets blir sjuk i CANCER eller annan svår sjukdom så ställ upp på dom hur ont de än gör i er själva för tro mig de gör mer ont i dom om ni inte gör de för dom är beroende av er en sån gång......å erat stöd kan vara skillnaden mellan att orka å ge upp en sån gång....de har jag lärt mig av detta.
 
Man märker en sån här gång vilka som är ens riktiga vänner å vilka som inte är de de lovar jag å visst jag klandrar ingen som inte klarar av de hela att stå bredvid å känna sig maktlös för de är maktlöshet man lätt känner av att bara kunna titta på men inte kunna göra nåt......men tro mig att bara ha er vid sin sida en sån gång gör att den som är sjuk hämtar kraften å orken att kämpa vidare lite till hur ont eller dåligt dom än mår.
 
De handlar inte om vad ni säger eller gör en sån gång ord är överflödiga i en sån här situation utan att bara ha en axel att gråta mot eller att ni lyssnar en sån gång räcker lååååååååångt.
 
Var rädda om varandra å ta till vara på varje sekund ni har med varandra för nästa dag kan allt vändas upp å ner i en handvändning....de jag kallar "livsvurpa" å tiden man förlorat går inte att få tillbaka så TA HAND OM VARANDRA.
 
Kram på er alla!
 
 

Frågor utan svar...???

Frågor utan svar.....????
Ja så var man nere på cancercentrum i Umeå å fler frågor än svar har man fått än så länge.
Har fått inviga venporten å den fungerar utmärkt även om de är en aningen bisarr känsla att använda den för första gången men helt klart värt att få den insatt för de behövdes verkligen att få slippa alla stick i onödan....å den fungerar utmärkt så de känns bra.
 
Var på lungan idag å lämnade ett tack kort till en sköterska där när jag kom ner till sjukhuset som ett litet tack för att hon sparkade igång allt åt mig så jag slapp vänta nå längre, hon blev väldigt glad å rörd å de värmde att få ge henne de kortet.
 
Var sen ner på lungan för att träffa en lungläkare som förklarade att dom skulle göra en bronkoskopi imorron på morron kl.09.00 å känns si så där inför de men ett måste att göra för att dom ska kunna få ta ett prov på den stora fläcken i lungan som lyser.
 
Han berättade även att de lyste mycke om sköldkörteln å den ska inte lysa alls så de är nån typ av aktivitet i den som inte ska vara där.......de hoppas jag att jag får svar på imorron så man får veta vad som är fel på den.
 
Träffade även den sköterska som jag gav kortet åt å fick en jätte kram som tack.....hon sa att de var de finaste hon någonsin fått av en patient å att hon kommer leva flera år på de lilla kortet jag hade gjort åt henne....de värmde att höra för hon hade förtjänat de kortet flera gånger om kan jag lova för utan hennes hjälp hade jag inte varit här nere nu.....fick sen en liten nalle av henne som maskot under denna tid å den lär följa med mig lika mycke som ängeln jag har i min väska som jag fått av mina änglar (Carro & Bengt) där hemma så nu känns de som att detta är helgarderat med skyddsänglar å en liten nalle eller mjukishund är de nog mer men den får sitta på mitt sängbord å åka med under resans gång.
 
Nää nu blir de film en stund sen sova för imorron börjar allvaret minsann så då är de bara att vara på alerten å försöka komma på alla frågor man vill fråga läkare å sköterskor.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra för livet är skört.
 
Kramar från en sal på onkologen i Umeå
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen händer de nåt.....!!!

Äntligen händer de nåt...!!!
Så börjar de äntligen hända nåt....dom ringde från onkologavdelningen i morse å sa att jag skulle vara nere i Umeå på onsdag den 6/11 kl.10.00 å då ska jag skrivas in på avdelningen å gå igenom en 3D röntgen å på torsdag ska jag träffa en lungläkare för dom metastaser som sitter i lungan.
Men vad som ska hända mera vet jag inte nå mer av ännu utan de får man väl se när man väl kommer dit ner men hoppas att dom ska ge mig lite mer klarhet om de är godartad eller elakartad CANCER jag har å vad för typ av behandling jag ska gå igenom skulle vara skönt att få veta......MEN mest vill jag att dom hittar modertumören å kan ta bort den för den vill jag ha bort så fort som möjligt.
 
Men får åka hem på fredag över helgen i alla fall å sen vet jag inte om jag ska ner igen eller om de blir mer väntetid hemma innan de är dags för nästa svep men hoppas att dom ska ha ner mig igen veckan efter oxå så man slipper gå hemma å våndas i onödan för de är de mest jobbiga att gå hemma å inte veta vad som ska hända eller vad dom ska göra å när dom ska göra de så kommer kräva mycke svar på dom dagarna jag har där nere de kan jag lova.
 
Så nu blir de en lugn helg med min älskade sambo å hans son å hundarna å ladda å samla krafter inför Umeå turen till veckan å skulle de bli jobbigt så får min älskade sambo komma ner å hålla mig sällskap å vara stöd åt mig helt enkelt......men de får vi se när jag kommit ner vad som sägs å bestäms.
 
Ha de gott alla å var rädda om varandra för livet är skört å allt kan vändas upp å ner på ett ögonblick glöm aldrig de så var rädda om varandra.
 
Kramar till er alla 
 
 


  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0
    BLOGGDESIGNEN GJORD AV: ELLEN NILSSON
      kontakta henne? superelly@live.se