Ung å DUM som faan :blush:

De jag nu ska berätta om är från min tidiga ungdom innan jag fick barn var inte mer än max 18 år när detta inträffade.......ni vet de klassiska uttrycker "UNG Å DUM" de var jag helt klart då.

De hela började med att jag hade jobb jag jobbade inom långvården på den tiden å killen jag var tillsammans med jobbade oxå där, vi hade nästan alltid skift ihop men några dagar hade vi inte haft de så vi hade inte setts på ett tag....sen blev jag sjukskriven pga att jag fick ringorm, mina föräldrar hade rävfarm på den tiden så jag passade på att kela lite med rävungarna när man var förbi där, vilket jag inte skulle ha gjort för de var därifrån jag fick de :bigeyes: men med salva å tabletter så blir de snabbt bra om man har tur....:blush: vilket inte jag har som ni ju vet, utan istället så vart jag skinnflådd på halsen av salvan för att jag inte tålde den så blev sjukskriven i stället :mad:

Men tillbaka till saken...när jag satt hemma en kväll å funderarde vart min så kallade kille tagit vägen så kommer han in genom dörren klapp jävla full å då menar jag full som ett ägg :mad: de gjorde mig vansinnigt arg men bet ihop å gick fram till han å frågade vart han hade varit???? Jag var inte otrevlig utan bara frågade vänligt å snällt var han varit.....vilket jag idag kan ångra.
Skulle jag aldrig gjort då kom första smällen rakt i ansiktet ;( å med den första följde en rad smällar till jag kommer så väl ihåg att jag hann räkna till i alla fall 6-8 klockrena smällar i ansiktet med knytnäven......jag gick ner på knä av den sista smällen för de svartnade totalt för ögonen ;(

Men till saken hör oxå att jag aldrig varit nån som tar skit av andra på de sättet speciellt när jag inte gjort nåt för att förtjäna smällarna så rädslan man känner en sån gång byts snabbt å jag menar SNABBT till ILSKA så även för mig.....för när jag gick ner på knä trodde han tydligen att han däckat mig så han vände sig om å började gå ut ur min lilla lägenhet.
De dummaste han gjorde förutom att slå mig var nog att vända mig ryggen i de läget för den adrenalinkick jag fick var STOR, jag grep till i de första tillhygge jag kunde hitta å klappade till han med de i bakskallen så han föll som en fura ut genom dörren.......har nog aldrig någonsin stängt å låst en dörr så fort som jag gjorde den gången, för tro mig de gick på en sekund. :S

Men de var i de ögonblicket jag tittade ner på golvet å såg vad jag egentligen hade slagit han med å fick panik....för hade slagit han med en stekpanna å inte vilken stekpanna som helst utan gjutjärnspannan jag hade så förstod genast att jag lika gärna kunde ha slagit ihjäl han för smällen var så pass rejäl ska ni veta.......å visst de låter som en skämt film där man ser dom slå varandra med såna saker men tro mig de var inte ett skämt alls de var exakt vad som hände.

Jag ringde genast dom jag hyrde lägenheten av å bad karln kolla om han levde eller inte för så dum att jag gick ut dit igen var jag inte, så pass jävla mycke vett hade jag i alla fall innanför pannbenet.
Men han levde så jag kunde andas ut för ansåg inte att han var värd att skaka galler för helt enkelt även om de var självförsvar så visste jag inte om dom skulle se de som så :question:
Jag gick till polisen dagen efter å fotade mig så dom skulle ha bildbevis på de hela om de skulle bli nåt av de hela (RÄTTEGÅNG).......å han satt av tid sen oxå för misshandeln av mig å för dråp försök på en annan kille i Jokkmokk så tro mig då kändes allt genast mycke bättre å man kände sig säkrare när han var inlåst bakom galler.......Puh :rolleyes:

Men sen upptäckte jag att jag väntade barn med han å då kom ren å skär panik in i bilden igen för ville verkligen inte behöva ha nån form av koppling till han någonsin nå mera i framtiden, så efter mycke funderande å tänkande beslöt jag mig för att göra abort för att slippa ha kontakt med han nå mera, å så fick de bli oxå, visst jag vet att många är emot just aborter men tro mig när man sitter i en sån situation så väljer man vad som är bäst för ens egen säkerhet inte vad som är bäst för nån annans så är de bara.....men visst funderar man ibland hur ens liv skulle sett ut om man inte hade gjort den aborten men ångrar mig gör jag inte.

Så ta ett gott råd från en som levt mitt i de hela......OM den ni lever med kille/tjej dricker för mycke eller är handgriplig med er "LÄMNA DOM GENAST" tänk inte ens två gånger på de utan lämna dom OMG för de leder inte till nå gott i slutändan, tro mig jag vet har sett de för många gånger å upplevt de för att veta att har de hänt en gång så är de bara en tidsfråga innan de händer igen.

Läkaren som undersökte mig innan aborten ville jag skulle träffa en kurator innan aborten men jag bad han ta en grundlig titt på mitt ansikte å sen säga att de verkligen var nödvändigt??????
Tro mig mig jag fick förtur med stort F å dagen efter så låg jag på operationen för då fanns inte piller för de hela som de finns idag utan då var de operation som gällde.

Så nu har ni fått ytterligare en händelse från min ungdoms tid som inte är allt för trevlig men som har gjort mig till den jag är idag.....för den har stor del i hur jag har formats till den jag är, å den har även stor del till varför jag söker förhållanden där spriten INTE spelar en stor roll....för så fort spriten börjar väga över så lämnar jag förhållandet sån skit vill jag inte leva i nå mera.
Man har inte energi att slösa med på de viset för att leva i ett sånt förhållande drar enormt mycke energi från en å de är energi man kan lägga på annat i stället......plus att de är både fysiskt å psykiskt hårt att leva under såna förhållanden å med min sjukdom idag så tycker jag de finns bättre saker att lägga min tid på istället för sån skit.

HA DE GOTT ALLA NU Å SNÄLLA, SNÄLLA NI VAR RÄDDA OM VARANDRA NI LEVER BARA EN GÅNG FÖRSÖK I ALLA FALL ATT FÅ DE RÄTT FRÅN BÖRJAN SÅ SLIPPER NI ÅNGRA SAKER I EFTERHAND



Lärpenning för livet.....;(

Jag brukar tänka som så att sånt som vi gör å sånt som händer oss genom livet å just dom saker å händelser som formar oss till dom vi är idag....även om man ångrar en del av sånt man gjort så är de trots allt de som formar oss till dom vi är idag å de gör oss för de mesta till en bättre människa.
Jag ska berätta om en händelse idag som jag gått igenom, å de kommer att komma fler såna saker genom mina bloggar för fick förslaget av min vän Carro att skriva om just sånt jag varit med om å sånt som hänt mig genom mitt liv.....så jag tänkte hmm...varför inte.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Idag ska jag berätta om en händelse från min ungdom när jag var bara 11 år gammal som spökat för mig genom hela mitt liv praktiskt taget till för alldelens nyligen.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
De hela hände kring den 1 oktober 1979 för de var kalas hemma hos oss med mycke folk för min mamma fyllde år så de var en lite fest som även vi barn var med på å mamma blev rejält uppvaktad av sina vänner å bekanta......å personen ifråga de kommer handla om var nån som var väldigt ofta hos oss å som vi barn alltid hade skoj med fram till den här natten, så just den här dagen när de blev lite senare på kvällen fick vi barn lägga oss medans dom vuxna fortsatte sin lilla fest, jag sov tillsammans med min lillebror för några av dom som var med skulle sova över hos oss för dom bodde utanför våran by så då fick lillebror sova inne i mitt rum med mig för att få sova ostört.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Till saken hör oxå att jag som yngre sov väldigt hårt på nätterna mamma sa alltid att man kunde riva väggarna runt mig å bygga upp nya å jag skulle sova vidare ändå utan problem å de stämmer så bra så för sov :tired: som en klubbad oxe.
Men mitt i natten när festen tystnat å alla somnat så väcktes jag av att nån la en hand över min mun å sa att om jag lät skulle han döda mig eller göra mig å min lillebror illa ;( å som barn vill man inte de å är rädd så man blir automatiskt TYST för att inte råka illa ut.
Jag upptäckte då att jag inte hade några underkläder på mig han hade lyckats ta av mig mina trosor medans jag sov å låg ovan på mig......paniken som lyste i mina ögon kan inte ha undgått varken han eller nån annan om dom sett mig just då för har nog aldrig varit så rädd någonsin varken före eller efter den händelsen, å jag slogs verkligen för att ta mig lös å komma mig därifrån på nåt sätt.
Man får en otrolig styrka å överlevnadsinstinkten tar genast över ens kropp å de enda som rör sig i ens huvud är att ta sig därifrån levande.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Jag kände en fruktansvärd brännande smärta mellan mina ben å paniken vart ännu större när jag förstod att han försökte våldta mig i vårat eget hem med min mamma å min styvfar sovandes tre rum bort från oss.
Men skrika var inte ett alternativ för rädslan att han skulle göra min lillebror illa var för stor, för mig hade han redan gjort illa så min oro riktade sig helt åt min lillebror håll i de läget.
Smärtan brände som eld mellan mina ben å på nåt konstigt vänster så lyckades jag få upp ett knä mellan hans ben å knäade han i kulorna, sen fick jag av han från mig så jag kunde springa å låsa in mig själv på toaletten......de sista jag hörde han väsa var att "Skvallrar du så dräper jag dig" å tro mig är man 11 år så är de ord som skrämmer en rejält.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Jag låste in mig på toaletten å satt mig på toastolen å grät å tittade ner på mig själv med tusen tankar som skenar genom mitt huvud å en panik som inte ens går att beskriva med ord om man inte upplevt de själv nån gång.......synen som mötte mig när jag tittade ner var BLOD BLOD BLOD å åter BLOD hade blod från underlivet ner till nedanför knäna, rädslan över de jag såg fick mig att kasta mig över toalettstolen å spy tills de inte gick att spy nå mera.
Sen startade jag duschen å tog en rotborste med mig in i den för att kunna skrubba bort allt blod jag såg, å för att försöka göra mig ren igen från allt smutsigt för kände mig smutsig, äcklad, förnedrad å en otrolig skuld kom över mig medans jag satt i duschen å tårarna rann nerför mina kinder i strida strömmar ;( vet inte hur länge jag egentligen satt där inne men länge var de 1-2 timmar satt jag där å lät vattnet rinna över mig....för hur mycke jag än duschade så kände jag mig inte ren å benen var alldelens röda efter att jag skrubbat med rotborsten på dom....hade jag kunnat hade ja nog skrubbat bort skinnet i strävan efter att känna mig ren igen....;(
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Sen kom nästa våg av panik.....vart skulle jag ta vägen?? Vart skulle jag lägga mig å sova?? För kunde ju inte gå tillbaka till mitt rum å lägga mig i sängen bredvid den som just gjort mig illa å försökt att våldta mig så vart skulle jag ta vägen egentligen de var mitt inatten eller snarare tidig tidig morgon.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Då kom jag att tänka på att min mormor bodde bara två lägenheter bort å hon var alltid vaken jätte tidigt på morgonen så jag klädde på mig å tog mig ut genom toalett fönstret å gick iväg till mormor å knackade på dörren.......mormor var vaken för de lyste i köksfönstret så hon såg väldigt förvånad ut när jag stod där den tiden men frågade inte nåt utan självklart fick jag komma in.......jag kommer inte ihåg än idag om jag berättade för varken mamma eller mormor vad som hänt men jag fick gå å lägga mig å somnade nästan på en gång i tryggheten hos mormor för visste att där kunde han inte nå mig eller göra mig illa nå mera.....å mormors kärlek å trygghet vart min tillflykt för tillfället där hon satt på sängkanten å strök mitt hår till jag somnade.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Mamma trodde nog att jag gått till mormor på morgonen för att få fika hennes goda mackor eller nåt sånt för jag gick ofta dit när jag stigit upp på morgonen hade mitt egna rum med mina egna saker som jag alltid kunde leka med å vara mig själv bara ett barn.
Jag levde med rädslan för karlar å  närhet ända långt upp i tonåren.......kunde inte lita på nån som drack å undvek allt vad killar hette under väldigt lång tid.
Men så träffade jag en kille som jag till slut talade om allt för som fick mig att inse å förstå att jag inte bar nån som helst skuld till de som hänt mig å att jag hade inte nåt att skämmas för, de var inte mitt fel alls.....å han är jag än idag evigt tacksam till å kommer vara så resten av mitt liv :love:
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
De blev aldrig nån rättegång av de hela mest pga att jag inte skulle ha klarat av att gå igenom en sån utan jag skickades ner till min pappa i södra Sverige över sommaren för att kunna bort från alla onda minnen å för att få vara barn om så bara för en sommar för pappa fick inte vet vad som hänt utan mamma lät mig bara vara barn för en sommar......När sen mamma å min styvfar skulle skjutsa hem denna karl morgonen därpå så hade han själv sagt till mamma "Förlåt men jag tror jag gjorde nåt mot din dotter inatt som jag inte skulle ha gjort" bilen tvärnitade å ut ur den åkte han å sen vände dom om å kom hem karln i fråga fick ta sig hem bäst han ville å kunde för annars hade nog min styvfar slagit ihjäl han på plats, men mamma ville hem bara till mig å få hålla om mig....för nu förstod mamma varför jag inte var hemma när dom steg upp, å varför de var blod på mitt lakan å att de inte var pga att jag fått min MENS i unga år.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Ju äldre jag blev desto mer vändes min skam till vrede :mad: mot denna karl å ett hat mot han som inte är av denna värld......å de hatet har levt kvar i mig hela mitt liv till för alldelens nyligen då jag fick veta att han dött.....jag kan ju säga så mycke som att jag inte sörjde han de minsta utan tyckte mer att de var rätt åt han hoppas han plågades till döds......jag vet en hemsk tanke att tänka om nån annan men tyvärr så var de den tanke som for genom mitt huvud när jag fick veta att han dött.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Än idag får jag en knut i magen när nån jag lever med blir full å vill krama mig, å än idag känner jag panik om nån som är väldigt full kommer fram å bjuder upp mig på en dans då avböjer jag snabbt å går därifrån så hur man än gör sitter sviterna kvar som elaka taggar med hullingar genom hela ens liv.
Men jag tror oxå att alla händelser man går igenom genom sin uppväxt bra eller dåliga formar en till den man är idag.....å kan inte tycka jag är en elak person eller kall person idag utan mer en försiktig, tillbakadragen, realistisk, men dock en varm person som brinner för andra å gärna räcker ut en hjälpande hand om jag kan å har möjlighet till de. :love:
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Där har ni en av mina händelser genom vandringen om mitt liv hoppas de kan vara till nytta eller hjälp för andra i liknande situationer.

♥ HA DE GOTT ALLA SÅ HÖRS VI SNART IGEN MED LITE MER HÄNDELSER ♥


♥ I BELIVE IN ANGELS ♥



RSS 2.0 bloglovin
Mitt Liv Med Värk -

Ung å DUM som faan :blush:

De jag nu ska berätta om är från min tidiga ungdom innan jag fick barn var inte mer än max 18 år när detta inträffade.......ni vet de klassiska uttrycker "UNG Å DUM" de var jag helt klart då.

De hela började med att jag hade jobb jag jobbade inom långvården på den tiden å killen jag var tillsammans med jobbade oxå där, vi hade nästan alltid skift ihop men några dagar hade vi inte haft de så vi hade inte setts på ett tag....sen blev jag sjukskriven pga att jag fick ringorm, mina föräldrar hade rävfarm på den tiden så jag passade på att kela lite med rävungarna när man var förbi där, vilket jag inte skulle ha gjort för de var därifrån jag fick de :bigeyes: men med salva å tabletter så blir de snabbt bra om man har tur....:blush: vilket inte jag har som ni ju vet, utan istället så vart jag skinnflådd på halsen av salvan för att jag inte tålde den så blev sjukskriven i stället :mad:

Men tillbaka till saken...när jag satt hemma en kväll å funderarde vart min så kallade kille tagit vägen så kommer han in genom dörren klapp jävla full å då menar jag full som ett ägg :mad: de gjorde mig vansinnigt arg men bet ihop å gick fram till han å frågade vart han hade varit???? Jag var inte otrevlig utan bara frågade vänligt å snällt var han varit.....vilket jag idag kan ångra.
Skulle jag aldrig gjort då kom första smällen rakt i ansiktet ;( å med den första följde en rad smällar till jag kommer så väl ihåg att jag hann räkna till i alla fall 6-8 klockrena smällar i ansiktet med knytnäven......jag gick ner på knä av den sista smällen för de svartnade totalt för ögonen ;(

Men till saken hör oxå att jag aldrig varit nån som tar skit av andra på de sättet speciellt när jag inte gjort nåt för att förtjäna smällarna så rädslan man känner en sån gång byts snabbt å jag menar SNABBT till ILSKA så även för mig.....för när jag gick ner på knä trodde han tydligen att han däckat mig så han vände sig om å började gå ut ur min lilla lägenhet.
De dummaste han gjorde förutom att slå mig var nog att vända mig ryggen i de läget för den adrenalinkick jag fick var STOR, jag grep till i de första tillhygge jag kunde hitta å klappade till han med de i bakskallen så han föll som en fura ut genom dörren.......har nog aldrig någonsin stängt å låst en dörr så fort som jag gjorde den gången, för tro mig de gick på en sekund. :S

Men de var i de ögonblicket jag tittade ner på golvet å såg vad jag egentligen hade slagit han med å fick panik....för hade slagit han med en stekpanna å inte vilken stekpanna som helst utan gjutjärnspannan jag hade så förstod genast att jag lika gärna kunde ha slagit ihjäl han för smällen var så pass rejäl ska ni veta.......å visst de låter som en skämt film där man ser dom slå varandra med såna saker men tro mig de var inte ett skämt alls de var exakt vad som hände.

Jag ringde genast dom jag hyrde lägenheten av å bad karln kolla om han levde eller inte för så dum att jag gick ut dit igen var jag inte, så pass jävla mycke vett hade jag i alla fall innanför pannbenet.
Men han levde så jag kunde andas ut för ansåg inte att han var värd att skaka galler för helt enkelt även om de var självförsvar så visste jag inte om dom skulle se de som så :question:
Jag gick till polisen dagen efter å fotade mig så dom skulle ha bildbevis på de hela om de skulle bli nåt av de hela (RÄTTEGÅNG).......å han satt av tid sen oxå för misshandeln av mig å för dråp försök på en annan kille i Jokkmokk så tro mig då kändes allt genast mycke bättre å man kände sig säkrare när han var inlåst bakom galler.......Puh :rolleyes:

Men sen upptäckte jag att jag väntade barn med han å då kom ren å skär panik in i bilden igen för ville verkligen inte behöva ha nån form av koppling till han någonsin nå mera i framtiden, så efter mycke funderande å tänkande beslöt jag mig för att göra abort för att slippa ha kontakt med han nå mera, å så fick de bli oxå, visst jag vet att många är emot just aborter men tro mig när man sitter i en sån situation så väljer man vad som är bäst för ens egen säkerhet inte vad som är bäst för nån annans så är de bara.....men visst funderar man ibland hur ens liv skulle sett ut om man inte hade gjort den aborten men ångrar mig gör jag inte.

Så ta ett gott råd från en som levt mitt i de hela......OM den ni lever med kille/tjej dricker för mycke eller är handgriplig med er "LÄMNA DOM GENAST" tänk inte ens två gånger på de utan lämna dom OMG för de leder inte till nå gott i slutändan, tro mig jag vet har sett de för många gånger å upplevt de för att veta att har de hänt en gång så är de bara en tidsfråga innan de händer igen.

Läkaren som undersökte mig innan aborten ville jag skulle träffa en kurator innan aborten men jag bad han ta en grundlig titt på mitt ansikte å sen säga att de verkligen var nödvändigt??????
Tro mig mig jag fick förtur med stort F å dagen efter så låg jag på operationen för då fanns inte piller för de hela som de finns idag utan då var de operation som gällde.

Så nu har ni fått ytterligare en händelse från min ungdoms tid som inte är allt för trevlig men som har gjort mig till den jag är idag.....för den har stor del i hur jag har formats till den jag är, å den har även stor del till varför jag söker förhållanden där spriten INTE spelar en stor roll....för så fort spriten börjar väga över så lämnar jag förhållandet sån skit vill jag inte leva i nå mera.
Man har inte energi att slösa med på de viset för att leva i ett sånt förhållande drar enormt mycke energi från en å de är energi man kan lägga på annat i stället......plus att de är både fysiskt å psykiskt hårt att leva under såna förhållanden å med min sjukdom idag så tycker jag de finns bättre saker att lägga min tid på istället för sån skit.

HA DE GOTT ALLA NU Å SNÄLLA, SNÄLLA NI VAR RÄDDA OM VARANDRA NI LEVER BARA EN GÅNG FÖRSÖK I ALLA FALL ATT FÅ DE RÄTT FRÅN BÖRJAN SÅ SLIPPER NI ÅNGRA SAKER I EFTERHAND



Lärpenning för livet.....;(

Jag brukar tänka som så att sånt som vi gör å sånt som händer oss genom livet å just dom saker å händelser som formar oss till dom vi är idag....även om man ångrar en del av sånt man gjort så är de trots allt de som formar oss till dom vi är idag å de gör oss för de mesta till en bättre människa.
Jag ska berätta om en händelse idag som jag gått igenom, å de kommer att komma fler såna saker genom mina bloggar för fick förslaget av min vän Carro att skriva om just sånt jag varit med om å sånt som hänt mig genom mitt liv.....så jag tänkte hmm...varför inte.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Idag ska jag berätta om en händelse från min ungdom när jag var bara 11 år gammal som spökat för mig genom hela mitt liv praktiskt taget till för alldelens nyligen.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
De hela hände kring den 1 oktober 1979 för de var kalas hemma hos oss med mycke folk för min mamma fyllde år så de var en lite fest som även vi barn var med på å mamma blev rejält uppvaktad av sina vänner å bekanta......å personen ifråga de kommer handla om var nån som var väldigt ofta hos oss å som vi barn alltid hade skoj med fram till den här natten, så just den här dagen när de blev lite senare på kvällen fick vi barn lägga oss medans dom vuxna fortsatte sin lilla fest, jag sov tillsammans med min lillebror för några av dom som var med skulle sova över hos oss för dom bodde utanför våran by så då fick lillebror sova inne i mitt rum med mig för att få sova ostört.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Till saken hör oxå att jag som yngre sov väldigt hårt på nätterna mamma sa alltid att man kunde riva väggarna runt mig å bygga upp nya å jag skulle sova vidare ändå utan problem å de stämmer så bra så för sov :tired: som en klubbad oxe.
Men mitt i natten när festen tystnat å alla somnat så väcktes jag av att nån la en hand över min mun å sa att om jag lät skulle han döda mig eller göra mig å min lillebror illa ;( å som barn vill man inte de å är rädd så man blir automatiskt TYST för att inte råka illa ut.
Jag upptäckte då att jag inte hade några underkläder på mig han hade lyckats ta av mig mina trosor medans jag sov å låg ovan på mig......paniken som lyste i mina ögon kan inte ha undgått varken han eller nån annan om dom sett mig just då för har nog aldrig varit så rädd någonsin varken före eller efter den händelsen, å jag slogs verkligen för att ta mig lös å komma mig därifrån på nåt sätt.
Man får en otrolig styrka å överlevnadsinstinkten tar genast över ens kropp å de enda som rör sig i ens huvud är att ta sig därifrån levande.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Jag kände en fruktansvärd brännande smärta mellan mina ben å paniken vart ännu större när jag förstod att han försökte våldta mig i vårat eget hem med min mamma å min styvfar sovandes tre rum bort från oss.
Men skrika var inte ett alternativ för rädslan att han skulle göra min lillebror illa var för stor, för mig hade han redan gjort illa så min oro riktade sig helt åt min lillebror håll i de läget.
Smärtan brände som eld mellan mina ben å på nåt konstigt vänster så lyckades jag få upp ett knä mellan hans ben å knäade han i kulorna, sen fick jag av han från mig så jag kunde springa å låsa in mig själv på toaletten......de sista jag hörde han väsa var att "Skvallrar du så dräper jag dig" å tro mig är man 11 år så är de ord som skrämmer en rejält.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Jag låste in mig på toaletten å satt mig på toastolen å grät å tittade ner på mig själv med tusen tankar som skenar genom mitt huvud å en panik som inte ens går att beskriva med ord om man inte upplevt de själv nån gång.......synen som mötte mig när jag tittade ner var BLOD BLOD BLOD å åter BLOD hade blod från underlivet ner till nedanför knäna, rädslan över de jag såg fick mig att kasta mig över toalettstolen å spy tills de inte gick att spy nå mera.
Sen startade jag duschen å tog en rotborste med mig in i den för att kunna skrubba bort allt blod jag såg, å för att försöka göra mig ren igen från allt smutsigt för kände mig smutsig, äcklad, förnedrad å en otrolig skuld kom över mig medans jag satt i duschen å tårarna rann nerför mina kinder i strida strömmar ;( vet inte hur länge jag egentligen satt där inne men länge var de 1-2 timmar satt jag där å lät vattnet rinna över mig....för hur mycke jag än duschade så kände jag mig inte ren å benen var alldelens röda efter att jag skrubbat med rotborsten på dom....hade jag kunnat hade ja nog skrubbat bort skinnet i strävan efter att känna mig ren igen....;(
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Sen kom nästa våg av panik.....vart skulle jag ta vägen?? Vart skulle jag lägga mig å sova?? För kunde ju inte gå tillbaka till mitt rum å lägga mig i sängen bredvid den som just gjort mig illa å försökt att våldta mig så vart skulle jag ta vägen egentligen de var mitt inatten eller snarare tidig tidig morgon.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Då kom jag att tänka på att min mormor bodde bara två lägenheter bort å hon var alltid vaken jätte tidigt på morgonen så jag klädde på mig å tog mig ut genom toalett fönstret å gick iväg till mormor å knackade på dörren.......mormor var vaken för de lyste i köksfönstret så hon såg väldigt förvånad ut när jag stod där den tiden men frågade inte nåt utan självklart fick jag komma in.......jag kommer inte ihåg än idag om jag berättade för varken mamma eller mormor vad som hänt men jag fick gå å lägga mig å somnade nästan på en gång i tryggheten hos mormor för visste att där kunde han inte nå mig eller göra mig illa nå mera.....å mormors kärlek å trygghet vart min tillflykt för tillfället där hon satt på sängkanten å strök mitt hår till jag somnade.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Mamma trodde nog att jag gått till mormor på morgonen för att få fika hennes goda mackor eller nåt sånt för jag gick ofta dit när jag stigit upp på morgonen hade mitt egna rum med mina egna saker som jag alltid kunde leka med å vara mig själv bara ett barn.
Jag levde med rädslan för karlar å  närhet ända långt upp i tonåren.......kunde inte lita på nån som drack å undvek allt vad killar hette under väldigt lång tid.
Men så träffade jag en kille som jag till slut talade om allt för som fick mig att inse å förstå att jag inte bar nån som helst skuld till de som hänt mig å att jag hade inte nåt att skämmas för, de var inte mitt fel alls.....å han är jag än idag evigt tacksam till å kommer vara så resten av mitt liv :love:
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
De blev aldrig nån rättegång av de hela mest pga att jag inte skulle ha klarat av att gå igenom en sån utan jag skickades ner till min pappa i södra Sverige över sommaren för att kunna bort från alla onda minnen å för att få vara barn om så bara för en sommar för pappa fick inte vet vad som hänt utan mamma lät mig bara vara barn för en sommar......När sen mamma å min styvfar skulle skjutsa hem denna karl morgonen därpå så hade han själv sagt till mamma "Förlåt men jag tror jag gjorde nåt mot din dotter inatt som jag inte skulle ha gjort" bilen tvärnitade å ut ur den åkte han å sen vände dom om å kom hem karln i fråga fick ta sig hem bäst han ville å kunde för annars hade nog min styvfar slagit ihjäl han på plats, men mamma ville hem bara till mig å få hålla om mig....för nu förstod mamma varför jag inte var hemma när dom steg upp, å varför de var blod på mitt lakan å att de inte var pga att jag fått min MENS i unga år.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Ju äldre jag blev desto mer vändes min skam till vrede :mad: mot denna karl å ett hat mot han som inte är av denna värld......å de hatet har levt kvar i mig hela mitt liv till för alldelens nyligen då jag fick veta att han dött.....jag kan ju säga så mycke som att jag inte sörjde han de minsta utan tyckte mer att de var rätt åt han hoppas han plågades till döds......jag vet en hemsk tanke att tänka om nån annan men tyvärr så var de den tanke som for genom mitt huvud när jag fick veta att han dött.
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Än idag får jag en knut i magen när nån jag lever med blir full å vill krama mig, å än idag känner jag panik om nån som är väldigt full kommer fram å bjuder upp mig på en dans då avböjer jag snabbt å går därifrån så hur man än gör sitter sviterna kvar som elaka taggar med hullingar genom hela ens liv.
Men jag tror oxå att alla händelser man går igenom genom sin uppväxt bra eller dåliga formar en till den man är idag.....å kan inte tycka jag är en elak person eller kall person idag utan mer en försiktig, tillbakadragen, realistisk, men dock en varm person som brinner för andra å gärna räcker ut en hjälpande hand om jag kan å har möjlighet till de. :love:
~~♦~~♦~~◊~~♦~~♦~~
Där har ni en av mina händelser genom vandringen om mitt liv hoppas de kan vara till nytta eller hjälp för andra i liknande situationer.

♥ HA DE GOTT ALLA SÅ HÖRS VI SNART IGEN MED LITE MER HÄNDELSER ♥


♥ I BELIVE IN ANGELS ♥



  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0
    BLOGGDESIGNEN GJORD AV: ELLEN NILSSON
      kontakta henne? superelly@live.se