Livet är orättvist.......:mad:
;( Livet är orättvist anser jag!! ;(
»♥«
♥ Angels in heaven ♥
♥
»♥«
Satt å funderade lite på livet i allmänhet å hur otroligt orättvist de kan vara mellan varven, tänkte i första hand på min mamma...hon har dom senaste åren fått utstå så himla mycke å ta sig igenom så mycke sorg att man ibland funderar hur han där uppe tänker med allt han gör.
»♥«
Först förlorade hon sin mamma (min mormor) efter en tids sjukdom ;( å visst de kan jag ta för mormor var gammal även om jag inte ville hon skulle gå bort än på flera år så de sa mamma oxå hon var gammal de är livets gång.......men mitt i de mormor var sjuk fick hennes man (min morfar) veta att han hade leukemi men han har tagit sig igenom de även om han brottas med de än idag så mår han ändå skapligt bra, sen drygt ett år efter de om de ens gått ett år tror inte de så blev hennes älskade man å ungdomskärlek (min styvfar) sjuk i cancer.
»♥«
De hela började med att han skulle tända lyset på toa men armen inte ville fungera på ena sidan av kroppen så då ringde dom ambulans å våra värsta fasor besannades först trodde alla på en stroke eller hjärnblödning men så var de inte utan de var cancer i lungan å den hade skickat ut metastaser som låg å tröck på hjärnan framme i pannloben........så operation var de inte ens tal om för han var redan i stadie 4 enligt dom så de var strålning å cellgiftsbehandling som han fick utstå.
Han magrade ihop å mådde skit under ett tag men vart piggare sen å alla höll tummarna att kanske de skulle gå vägen ändå.....men så kom provsvaren å nya bilder från röntgen att dom inte fått bort de uppe i skallen så han skulle få gå igenom en till strålningsperiod å ännu starkare cellgifter ;(
»♥«
Att se nån som står en så nära vara så sjuk är fruktansvärt kan jag lova er man har mardrömmar å ångest varenda dag å varje gång telefonen ringer hoppar man rätt upp av rädsla att de ska vara mamma som ringer å säger att han gått bort.......julen efter att han fått beskedet så samlades vi hos mamma för känslan fanns där att de var sista julen vi skulle få tillsammans med han.
Alla som kände han vet lika väl som jag hur otroligt glad han jämt var å skojade om allt ;) jag kan än höra han komma visslande genom huset hos mamma som han alltid gjorde eller gjorde nån ful min som vi alla fick skratta åt för humor de hade han kan jag lova, å mycke av den vara fanns de oxå, lite sjuk humor mellan varven men de är nåt vi alla har efter att ha vuxit upp med han :D
»♥«
Så började han genomgå nästa fas av cancern å nya cellgifter ihopp om att de skulle bli bra för vikten hade ökat å matlusten fanns där lite mer än förut så vi andra vart hoppfulla den enda som inte var hoppfull var min styvfar för han visste bättre än så vilket vi inte hade en aning om riktigt då å allra minst min mamma visste hur illa allt egentligen var.......jag hade börjat ana åt vilket håll de skulle gå men ville inte säga nåt för mamma klarade inte av att höra de ännu de var inte den utgång hon ville ha eller vi andra ville ha men tyvärr den utgång de lutade mest mot.
När dom nya cellgifterna startade så var allt lugnt men mitt uppe i behandlingen fick vi goda nyheter.....(trodde vi) för då sa läkarna att metastaserna var borta efter strålningen å de var för oss jätte goda nyheter...........MEN i nästa andetag berättade dom att cancern i stället spridit sig till LEVERN......många tänker nog nu att ja men ta ut levern å sätt dit en ny men så lätt är de inte för modertumören fanns i lungan å att få de i levern är en dödsdom med alla säkerhet för nu började tumören i lungan att skicka ut metastaser lite överallt......så de var nu vi alla visste även mamma att de här går bara åt ett håll å de är inte åt vårat håll. ;)
»♥«
Så i å med de beskedet så avslutades cellgiftsbehandlingen för när tumören fortsätter skicka ut metastaser trots cellgifterna så är de inte nån ide att fortsätta att äta dom å må skit den sista tiden man har kvar utan där avslutades även dom.
De enda vi visste var att så länge de gick å han kunde så ville han vara hemma, å han var hemma ända till dom allra sista tre dagarna av sitt liv, för mamma lyfte i han å bar i han sista tiden för benen slutade att fungera så han satt i rullstol.....å han skulle in till sjukan i Jokkmokk för att vätskas upp å få duscha för dom hade dusch i källaren å mamma klarade inte av att bära han nerför trapporna så då fick han åka in istället å göra de där.
»♥«
Han frågade sin läkare hur lång tid han hade kvar å han ville inte ha nån förfinad version av de hela utan den exakta sanningen....å de fick han läkaren sa en vecka några dagar på sin höjd då släppte han allt å bara lät de sista av livet glida ur han då fanns inte orken att kämpa där nå mera.
Han dog på Sveriges nationaldag 2008 då fick han somna in för gott.
REST IN PEACE ÄLSKADE KENT du var som en far för mig.
»♥«
Så nu var mamma tvungen att ta sig igenom ännu en sorge period av en nära familjemedlem, mamma är en stark människa hon ser nåt positivt i allt å landar alltid på fötterna efteråt för allt måste bara gå trots motgångarna anser hon å den styrkan har jag helt klart efter henne, så jag levde på hoppet att hon skulle slippa nå mer elände å död nu en lång tid framöver.
Men tydligen ville inte han där uppe att de skulle gå så lätt utan givetvis så gick en arbetskamrat till henne bort ett år efter Kent så hon klarade inte ens av att gå på hennes begravning de var för nära inpå Kents å ett å ett halvt år senare så går hennes nära å kära vän bort i cancer oxå efter att ha slagits mot den en längre tid.....då ville jag bara sätta mig ner å ;( gråta floder för mammas skull.
Jag glömmer ALDRIG när hon ringer till mig å gråter hjärtskärande när hennes vän gått bort, de var fruktansvärt att höra gjorde ont i hela mig kan jag lova er.........då i de ögonblicket slutade jag helt tro på att han där uppe är god för endel säger "MAN FÅR INTE MER ÄN MAN ORKAR BÄRA" hur mycke tror han man orkar bära egentligen man är tydligen atlet enligt han.
»♥«
Jag hoppades att mamma äntligen skulle få lite lugn i sitt liv å att alla livsöden som passerat förbi henne nu var över......men de var väl att hoppas på för mycke för alla som känner min mamma vet att alla hunder dom har haft har dom älskat så innerligt finns inte nån hund som har de bättre än vad mamma å Kents hundar har haft de genom sina liv....men tyvärr fick inte Amir som var sex år i sommar överleva heller.....jag var hos mamma när han blev akutsjuk å vi åkte till Gammelstans djurklinik för han hade fått magomvridning så han behövde akut in på operationen, å dagen innan vi skulle få hämta hem han ringer veterinären å berättar att hans hjärta inte orkade med allt som hänt så de enda vi kunde göra var att låta han få somna in...så de gjorde vi jag stannade några extra dagar för kunde inte lämna mamma en sån dag de gick bara inte......men mamma har tagit sig igenom även detta å landat på fötterna igen visst hon har oxå sina stunder när allt känns skit men de tycker jag hon har rätten att ha oxå konstigt vore de väl annars.
»♥«
Nu tror ni nog alla att nu är väl ändå allt lung å hon får njuta av sitt liv???????......Näää ni så lätt kom hon inte undan allt, för i sommar så var en arbetskamrat förbi henne, en väldigt nära vän är Maggan å arbetskamrat till henne hon kan alltid få mamma att le när hon mår skit i alla lägen.
Men hon kom förbi å var hes som bara den å hade varit de dom sista två månaderna så jag sa till henne att de måste du ju kolla upp för de är inte normalt att vara hes så länge efter en förkylning.
Hon har kollat upp de hela å är opererad för de nu för de var cancer på stämbanden så hon väntar just nu på att få komma till Umeå å få starta sin strålbehandling å cellgifter, så än håller vi tummarna för att hon ska klara sig för läkarna har gett henne en relativt bra prognos....men de har jag lärt mig att inte lite på å skulle de värsta hända så vet jag ärligt talat inte om min mamma skulle klara av att räta på sig igen så snälla allla som läser detta håll tummarna för att de slutar lyckligt en enda gång i alla fall för både mamma å Maggan vi behöver verkligen de just nu kan jag lova.
»♥«
Så nu kanske ni förstår vad jag menar med att livet är väldigt orättvist ibland en del får lida så otroligt mycke mer än andra å förväntas alltid att ta sig igenom de med ett leende på läpparna tro mig de är inte lätt i nuläget......för jag känner min mammas oro å smärta inför Maggans sjukdom så jag kan förstå att hon tvivlar på en bra utgång även om hon vill ha en underbar utgång så tvivlar man lätt en sån här gång.
»♥«
Allt de här har gjort att julen är jag ALLTID hos mamma jag å hundarna....;) å varje sommar är jag å hundarna där hela hennes semester å vi har jätte roligt tillsammans för hon behöver sällskap då å jag behöver hennes sällskap då så vi har löst de på bästa tänkbara sätt ;)
»♥«
Så nu har jag fått ventilera ut lite tankar å funderingar runt livets svåra gåta
ÄLSKA GLÖMMA Å FÖRLÅTA är de så lätt egentligen?????
»♥«
Ha de gott alla å hoppas att era liv blir lättare än vad mammas liv varit å är för alla förtjänar vi att må bra mellan varven :love:
»♥«
»♥«
♥ Angels in heaven ♥
♥
»♥«
Satt å funderade lite på livet i allmänhet å hur otroligt orättvist de kan vara mellan varven, tänkte i första hand på min mamma...hon har dom senaste åren fått utstå så himla mycke å ta sig igenom så mycke sorg att man ibland funderar hur han där uppe tänker med allt han gör.
»♥«
Först förlorade hon sin mamma (min mormor) efter en tids sjukdom ;( å visst de kan jag ta för mormor var gammal även om jag inte ville hon skulle gå bort än på flera år så de sa mamma oxå hon var gammal de är livets gång.......men mitt i de mormor var sjuk fick hennes man (min morfar) veta att han hade leukemi men han har tagit sig igenom de även om han brottas med de än idag så mår han ändå skapligt bra, sen drygt ett år efter de om de ens gått ett år tror inte de så blev hennes älskade man å ungdomskärlek (min styvfar) sjuk i cancer.
»♥«
De hela började med att han skulle tända lyset på toa men armen inte ville fungera på ena sidan av kroppen så då ringde dom ambulans å våra värsta fasor besannades först trodde alla på en stroke eller hjärnblödning men så var de inte utan de var cancer i lungan å den hade skickat ut metastaser som låg å tröck på hjärnan framme i pannloben........så operation var de inte ens tal om för han var redan i stadie 4 enligt dom så de var strålning å cellgiftsbehandling som han fick utstå.
Han magrade ihop å mådde skit under ett tag men vart piggare sen å alla höll tummarna att kanske de skulle gå vägen ändå.....men så kom provsvaren å nya bilder från röntgen att dom inte fått bort de uppe i skallen så han skulle få gå igenom en till strålningsperiod å ännu starkare cellgifter ;(
»♥«
Att se nån som står en så nära vara så sjuk är fruktansvärt kan jag lova er man har mardrömmar å ångest varenda dag å varje gång telefonen ringer hoppar man rätt upp av rädsla att de ska vara mamma som ringer å säger att han gått bort.......julen efter att han fått beskedet så samlades vi hos mamma för känslan fanns där att de var sista julen vi skulle få tillsammans med han.
Alla som kände han vet lika väl som jag hur otroligt glad han jämt var å skojade om allt ;) jag kan än höra han komma visslande genom huset hos mamma som han alltid gjorde eller gjorde nån ful min som vi alla fick skratta åt för humor de hade han kan jag lova, å mycke av den vara fanns de oxå, lite sjuk humor mellan varven men de är nåt vi alla har efter att ha vuxit upp med han :D
»♥«
Så började han genomgå nästa fas av cancern å nya cellgifter ihopp om att de skulle bli bra för vikten hade ökat å matlusten fanns där lite mer än förut så vi andra vart hoppfulla den enda som inte var hoppfull var min styvfar för han visste bättre än så vilket vi inte hade en aning om riktigt då å allra minst min mamma visste hur illa allt egentligen var.......jag hade börjat ana åt vilket håll de skulle gå men ville inte säga nåt för mamma klarade inte av att höra de ännu de var inte den utgång hon ville ha eller vi andra ville ha men tyvärr den utgång de lutade mest mot.
När dom nya cellgifterna startade så var allt lugnt men mitt uppe i behandlingen fick vi goda nyheter.....(trodde vi) för då sa läkarna att metastaserna var borta efter strålningen å de var för oss jätte goda nyheter...........MEN i nästa andetag berättade dom att cancern i stället spridit sig till LEVERN......många tänker nog nu att ja men ta ut levern å sätt dit en ny men så lätt är de inte för modertumören fanns i lungan å att få de i levern är en dödsdom med alla säkerhet för nu började tumören i lungan att skicka ut metastaser lite överallt......så de var nu vi alla visste även mamma att de här går bara åt ett håll å de är inte åt vårat håll. ;)
»♥«
Så i å med de beskedet så avslutades cellgiftsbehandlingen för när tumören fortsätter skicka ut metastaser trots cellgifterna så är de inte nån ide att fortsätta att äta dom å må skit den sista tiden man har kvar utan där avslutades även dom.
De enda vi visste var att så länge de gick å han kunde så ville han vara hemma, å han var hemma ända till dom allra sista tre dagarna av sitt liv, för mamma lyfte i han å bar i han sista tiden för benen slutade att fungera så han satt i rullstol.....å han skulle in till sjukan i Jokkmokk för att vätskas upp å få duscha för dom hade dusch i källaren å mamma klarade inte av att bära han nerför trapporna så då fick han åka in istället å göra de där.
»♥«
Han frågade sin läkare hur lång tid han hade kvar å han ville inte ha nån förfinad version av de hela utan den exakta sanningen....å de fick han läkaren sa en vecka några dagar på sin höjd då släppte han allt å bara lät de sista av livet glida ur han då fanns inte orken att kämpa där nå mera.
Han dog på Sveriges nationaldag 2008 då fick han somna in för gott.
REST IN PEACE ÄLSKADE KENT du var som en far för mig.
»♥«
Så nu var mamma tvungen att ta sig igenom ännu en sorge period av en nära familjemedlem, mamma är en stark människa hon ser nåt positivt i allt å landar alltid på fötterna efteråt för allt måste bara gå trots motgångarna anser hon å den styrkan har jag helt klart efter henne, så jag levde på hoppet att hon skulle slippa nå mer elände å död nu en lång tid framöver.
Men tydligen ville inte han där uppe att de skulle gå så lätt utan givetvis så gick en arbetskamrat till henne bort ett år efter Kent så hon klarade inte ens av att gå på hennes begravning de var för nära inpå Kents å ett å ett halvt år senare så går hennes nära å kära vän bort i cancer oxå efter att ha slagits mot den en längre tid.....då ville jag bara sätta mig ner å ;( gråta floder för mammas skull.
Jag glömmer ALDRIG när hon ringer till mig å gråter hjärtskärande när hennes vän gått bort, de var fruktansvärt att höra gjorde ont i hela mig kan jag lova er.........då i de ögonblicket slutade jag helt tro på att han där uppe är god för endel säger "MAN FÅR INTE MER ÄN MAN ORKAR BÄRA" hur mycke tror han man orkar bära egentligen man är tydligen atlet enligt han.
»♥«
Jag hoppades att mamma äntligen skulle få lite lugn i sitt liv å att alla livsöden som passerat förbi henne nu var över......men de var väl att hoppas på för mycke för alla som känner min mamma vet att alla hunder dom har haft har dom älskat så innerligt finns inte nån hund som har de bättre än vad mamma å Kents hundar har haft de genom sina liv....men tyvärr fick inte Amir som var sex år i sommar överleva heller.....jag var hos mamma när han blev akutsjuk å vi åkte till Gammelstans djurklinik för han hade fått magomvridning så han behövde akut in på operationen, å dagen innan vi skulle få hämta hem han ringer veterinären å berättar att hans hjärta inte orkade med allt som hänt så de enda vi kunde göra var att låta han få somna in...så de gjorde vi jag stannade några extra dagar för kunde inte lämna mamma en sån dag de gick bara inte......men mamma har tagit sig igenom även detta å landat på fötterna igen visst hon har oxå sina stunder när allt känns skit men de tycker jag hon har rätten att ha oxå konstigt vore de väl annars.
»♥«
Nu tror ni nog alla att nu är väl ändå allt lung å hon får njuta av sitt liv???????......Näää ni så lätt kom hon inte undan allt, för i sommar så var en arbetskamrat förbi henne, en väldigt nära vän är Maggan å arbetskamrat till henne hon kan alltid få mamma att le när hon mår skit i alla lägen.
Men hon kom förbi å var hes som bara den å hade varit de dom sista två månaderna så jag sa till henne att de måste du ju kolla upp för de är inte normalt att vara hes så länge efter en förkylning.
Hon har kollat upp de hela å är opererad för de nu för de var cancer på stämbanden så hon väntar just nu på att få komma till Umeå å få starta sin strålbehandling å cellgifter, så än håller vi tummarna för att hon ska klara sig för läkarna har gett henne en relativt bra prognos....men de har jag lärt mig att inte lite på å skulle de värsta hända så vet jag ärligt talat inte om min mamma skulle klara av att räta på sig igen så snälla allla som läser detta håll tummarna för att de slutar lyckligt en enda gång i alla fall för både mamma å Maggan vi behöver verkligen de just nu kan jag lova.
»♥«
Så nu kanske ni förstår vad jag menar med att livet är väldigt orättvist ibland en del får lida så otroligt mycke mer än andra å förväntas alltid att ta sig igenom de med ett leende på läpparna tro mig de är inte lätt i nuläget......för jag känner min mammas oro å smärta inför Maggans sjukdom så jag kan förstå att hon tvivlar på en bra utgång även om hon vill ha en underbar utgång så tvivlar man lätt en sån här gång.
»♥«
Allt de här har gjort att julen är jag ALLTID hos mamma jag å hundarna....;) å varje sommar är jag å hundarna där hela hennes semester å vi har jätte roligt tillsammans för hon behöver sällskap då å jag behöver hennes sällskap då så vi har löst de på bästa tänkbara sätt ;)
»♥«
Så nu har jag fått ventilera ut lite tankar å funderingar runt livets svåra gåta
ÄLSKA GLÖMMA Å FÖRLÅTA är de så lätt egentligen?????
»♥«
Ha de gott alla å hoppas att era liv blir lättare än vad mammas liv varit å är för alla förtjänar vi att må bra mellan varven :love:
»♥«
Kommentarer
Trackback
